SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIEN I RÄTTSHISTORISK! BIBLIOTEK TRETTIOTREDJE BANDET A.-B. NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM I DISTRIBUTION
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAVOCH CARIN OLIN
*
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIEN I RÄTTSHISTORISKT BIBLIOTEK TRETTIOTREDJE BANDET A.-B. NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM I DISTRIBUTION
Rolf Nygren Subordination och enskild integritet Studier kring ett fnilitärt rättssäkerhetskomplex A.-B. Nordiska Bokhandeln, Stockholm, i distribution
ISBN 91-85190-17-9 Tryck: Bloms Boktryckeri AB, Lund 1981 Sats: 10712' Garamond Papper: 105 g antikrandat gultonat, Klippanbruken
Till minnet av minaföräldrar
Förord Detta arbete har tillkommit i etapper under flera år. Ursprungligen var vissa partier avsedda att ingå i min doktorsavhandling om militieombudsmannaämbetets uppkomst. Det visade sig dock snart att MO-uppgiften måste begränsas. Stora delar av det insamlade materialet kunde därför aldrig användas för sitt ursprungliga ändamål. Mitt intresse för frågor om integritet och rättssäkerhet var emellertid inte tillfredsställt i och med doktorsarbetets fullbordande och detta föranledde mig att ytterligare fördjupa mig i denna problematik. Även om det tema, som behandlas i detta arbete, kan förefalla ligga doktorsavhandlingens ämne förhållandevis nära, skiljer sig framställningarna kraftigt åt både i fråga om problemformulering, arbetsmetod och undersökt tidsperiod. Under arbetets gång har jaghaft förmånenatt kunna tillgodogöramigsynpunkter och påpekanden från ett stort antal personer. Många biblioteksoch arkivinstitutioner har genom tillmötesgående tjänstemän underlättat materialinsamlingen. Jag har även haft den stora förmånen att få utnyttja viktigt material i privata arkiv. Mot alla dem som härigenom underlättat den komplicerade och tidsödande materialinsamlingen vill jag uttrycka ett varmt tack. Professorerna Sten Carlsson och Hans Thornstedt har haft vänligheten att granska texten i manuskript, för vilket jag är mycket tacksam. I professor Sune Åkerman har jag under hela min forskartid haft en inspiratör; redan på ett tidigt stadium av arbetet föreslog han att den rättsutveckling, som jag avsåg att beskriva, borde tolkas i en försvarspolitisk och socialhistorisk kontext; i huvudsak har jag följt denna rekommendation och framställningen har härigenom kommit att få en tämligen stark rättssociologisk prägel. Två personer är förtjänta av ett särskilt varmt tack. Den ena är min kära Ulla somytterligare en gång påtagit sig den allt annat än avundsvärda rollen som forskarhustru. Utan hennes insats hade denna bok kommit till lika litet som min doktorsavhandling. Den andra är professor Göran Inger som inte endast ägnat detta arbete stor omsorg och levande intresse utan
X även givit mig det allra största personliga stöd i de stunder, då vetenskapligt arbete inte förefallit alltför inbjudande och inspirerande; sådana tillfällen har förvisso inte varit sällsynta. Arbetet har kunnat publiceras tack vare ett stort åtagande av Institutet för rättshistorisk forskning grundat av Gustaf och Carin Olin; i institutets serie Rättshistoriskt bibliotek har arbetet även fått sin plats. översättning av den tyska sammanfattningen har gjorts av docent Hans Heinrich Vogel. Figurmaterialet har renritats av Margaretha Eriksson. Jag vill tillägna detta arbete minnet av mina föräldrar som ett särskilt tack för att de under betydande uppoffringar lät sin pojke studera. Vad som idag kan förefalla självklart för alla, var för tjugofem år sedan endast möjligt för ett fåtal. Uppsala i oktober 1980 Rolf Nygren
Innehållsförteckning Förord Inledning 1. Problemformulering och ämnesval . . . 2. Undersökningens inriktning 3. Undersökningens tidsavgränsning . 4. Teori- och metodöverväganden .... 5. Forskningsmaterialet 6. Litteraturanknytning 7. Framställningens struktur och disposition IX 1 1 3 4 5 10 11 13 Det militära rättssäkerhetsprohlemets uppkomst I. Militärt rättegångsväsen, något om dess uppkomst och principer 1. Militär rättskipning i internationellt perspektiv . 2. Krigsdomstolar och kontrollorgan 2.1. Krigsdomstolsorganisationen 2.2. Krigsdomstolarnas kompetens 2.3. Tre viktiga militärjurister 2.3.1. Generalauditören 2.3.2. Auditören 2.3.3. Krigsfiskalen 2.4. Kontrollsystemet II. Förintelsestraffrätt och avskräckningsstraffrätt . . . . 1. Militärstraffrätten i internationellt perspektiv i äldre tid 2. Leuterationsinstitutet —en lösning av det militärstraffrättsliga ekvivalensproblemet 3. Det extrajudiciella bestraffningsinstitutet 4. Det extrajudiciella förfarandet —ett processuellt institut i upplysningsfilosofins smak 4.1. Extrajudiciellt förfarande och Beccarias straffrättsdoktrin 4.2. Allmän politirätt och extrajudiciell rättskipning 15 15 15 19 19 22 24 24 26 27 28 30 30 34 38 44 44 45
XII III. Beväringshär och militär strafflagstiftning 1. Revolutions- och napoleontidens militärrättsliga reformer 1.1. De franska reformerna 1.2. De preussiska reformerna 2. Svenska folkbeväpningar och militärstraffrättsligaveder49 49 50 54 lag 57 2.1. Fyra folkbeväpningar — fyra fall av ifrågasatt militärrätt 2.2. Lantvärnet 2.3. Gotlands nationalbeväring 2.4. 1812 års allmänna beväring 57 58 60 63 IV. Doktrin och praxis under ett militärt och rättsligt brytningsskede 1 Bestraffningsbildens förändring 1.1. Brotts- och straffbild under kriget 1808—1809 . . 1.2. Straffbilderna 1788—1790 och 1809 —en karakteristisk skillnad 1.3. Brotts- och Straffbild under kriget 1813 . 1.4. Den militäre chefens processuella dilemma: krigsdomstol eller extrajudiciellt förfarande . . . . 66 66 67 69 71 72 2. Doktrinen 2.1. Den nya militärstraffrättsliga doktrinens målsättning —»att ej underlåta att anse soldaterna såsom människor» 2.2. Doktrinens huvudmän — von Essen och Calonius 73 73 76 Sammanfattning 1. Det processuella rättssäkerhetsproblemet . 2. Det militärstraffrättsliga rättssäkerhetsproblemet 83 83 85 Det militära rättssäkerhetsproblemets konsolidering V. Allmän bakgrund till 1868 års militära lagstiftning . 1. Utländska influenser 1.1. Påföljder och straffarter i den preussiska militärstraffrätten 1.2. Institutet Ehrengericht 2. Straffrättsreformoch ny allmän strafflag 2.1. Varför upptogs inte militärstraffrätten på Lagkommitténs reformprogram? 2.2. Lagkommittén och 1832 års kriminallagsförslag 2.3. Den nya kriminalpolitiken 2.4. Arbetsrätt och husaga . . 89 90 90 90 92 97 97 99 . 102 108
XIII VI. Legalitetsprincip och autonom militärrätt 1. 1822 års krigslagskommitté —Lagkommitténs militära motsvarighet 2. Legalitetsprincipen och den militära strafflagstiftningen 112 Legalt förmanskap och rangförmanskap . . . . 113 Militäranda och legalitetsprincip 111 111 2.1. 2.2. 3. Antilegalitetens konsekventa resultat —hedersdomstolen 119 115 VII. Carl XIVJohan och kronprins Oscar —militärlagstiftare med skilda ideal 1. Kronprins Oscars hemliga direktiv angående lagarbetets inriktning 2. Det Tibellska krigslagsprojektet — ett lagverk med kunglig sanktion VIII. Clas Livijn och doktrinen om den paternella disciplinrätten 127 1. Den militära straffrättens centrala reformpunkt —prygelstraffets avskaffande 2. Det militärstraffrättsliga reformarbetets utgångspunkt och inriktning 3. En förfining av doktrinen om den extrajudiciella bestraffningsrätten 3.1. Extrajudiciell straffmakt contra disciplinmakt . . 135 3.2. Varför ett särskilt disciplininstitut för just militärer? 4. Militärstraffrättens legalitetsproblem 4.1. Statsrätt och militär normgivningsmakt . 4.2. Subordinationens gränser 4.3. Besvärsförfarande med bevarad rättssäkerhet . . 150 IX. Prygeldisciplinens fall 1. Prygelfrågans ställning under 1840-talets första hälft 152 2. 1846 års krigslagskommitté 3. 1856 års krigslagskommitté 4. 1859 års kungl. förordning om förmanskap och extrajudiciell bestraffning 5. Riksdagsopinioner i den militära straffrättsfrågan 1853 —1863 6 1863 års krigslagsutredning 7. 1868 års militära strafflagsreform X. Lagfarenhet satt på undantag — det militära rättegångsväsendets främsta kännemärke 1. Krigsdomstolar och ständerpolitik 1834/35—1844/45 173 121 121 124 128 131 135 138 143 . . 144 148 152 156 160 163 164 168 170 173
XIV 2. Krigsdomstolar och ständerpolitik 1847/48 och 1850/51 175 3. Att sammansätta en krigshovrätt 3.1. Stephan Creutz’ förslag 3.2. Ett kungligt alternativ till Creutz’ förslag . . . 184 4. Krigsfiskalskontroll på avskrivning 178 178 185 Sammanfattning 188 På väg mot en militär straffrättsreform XI. Sociala, försvarspolitiska och rättsliga bakgrundsfaktorer av betydelse för den militära rättssäkerhetsfrågans vidare utveckling 1 Folkrepresentation och kammarpartier . 2. Det försvarspolitiska komplexet .... 3. Den allmänna rättsutvecklingens karakteristiska drag — betoningen av den enskilde individens fri- och rättigheter 208 4. Det internationella militärrättsperspektivet 209 4.1. Den internationella militärrättsdoktrinen . . . 209 4.2. Tyska rättsregler angående missbruk av militär befälsställning XII. Militärstraffrätt och krigsdomstolar i svensk riksdagspolitik intill 1873 års kompromiss i försvarsfrågan 1. 1868 års riksdag: Hur nödvändig eller onyttig var egentligen Krigshovrätten? 2. 1869 års riksdag: ökat tryck mot det militära domstolsväsendet 3. Militärrättens försvarspolitiska värde börjar framtona 221 4 Krigsrätterna dras in i reformperspektivet . XIII. Krigslagsrevisionen tar politisk form 1. Den politiskt myndiga opinionen ställd inför möjligheten av ettårig värnplikt 2. Två kritiker av militära missförhållanden: S. A. Hedlund och Axel Adlersparre 3. Opinionsbildande rättsaffärer 4. Rättsaffärernas omedelbara resultat: ett angrepp mot vatten- och brödstraff som disciplinär påföljd . . 5. Krigslagsproblemet under riksdagsdebatten 1875 omettårig värnplikt 6. Oscar II:s långsiktiga upprustningsplaner . 7. Jaegersborgsaffären — disciplinrättens vardagspraxis? 8. Tanken på militärstraffreform segrar —av hänsyn till försvarskostnaderna 195 196 . . 196 203 211 212 212 217 . . 223 228 228 232 235 . . 241 242 . . 244 248 251
XV 9. 1877 års kontrovers om vatten- och brödstraffet inom det militära 257 XIV. 1878 års politik 1. Lantmannapartiets ställning inför möjligheterna till ett partisplittranderegeringsförslag i försvarsfrågan till 1878 års riksdag 2. Partiets sammanhållning — försvarsförslagets primära syfte 3. Krigslagsfrågan i lantmannapressen 4. Krigslagsmotionernas partisammanhållande betydelse . 268 5. Varför uppmärksammades det kungliga krigslagstiftningsprerogativet just 1878? 6. Krigslagsreformen och krigslagstiftningsprerogativet inför utskotten 7. Reformförslagen under debatt i kamrarna . 8. 1878 —året då krigslagsfrågan blev kammarsplittrande 278 9. De omedelbara försvarspolitiska effekterna av de militära lagförslagens fall XV. Krigslagsreform 1. Att byta bort krigslagstiftningsprerogativet mot ökad värnplikt 2. Ett fåfängt försök att lägga även den militära disciplinrätten under samfälld lagstiftningsmakt 3. Krigshovrättens förslag till ny militär strafflag . . . 289 4. Justitierådet Knut Olivecronas doktrin omstraffhumaniseringens beroende av konungens krigslagstiftningspre260 260 264 266 270 272 . . 274 281 282 282 286 291 rogativ 5. Det kungliga krigslagstiftningsprerogativet används i strid mot vilande grundlagsförslag 6. Var 1881 års krigslagar ett lagverk grundat på straffhumanisering och förbättrad rättssäkerhet för underlydande? 295 296 Sammanfattning 298 På väg mot en ny militär rättssäkerhetskris XVI. Juristopinionen — en stöttepelare för den militära överdomstolsorganisationen 1. von Steyerns förslag till ny militär överdomstolsorganisation 2. Remissdomstolarna till försvar för principen ommilitärdominansens nödvändighet 302 303 303 305
XVI 3. Undermineringen av den militära domstolsdoktrinen — mera ett hänsynstagande till statliga besparingsbehov än rättssäkerhetsöverväganden 4. Domstol för vinnande av disciplin eller domstol för vinnande av rättvisa? 5. En sista variation av det grundläggande militärprocessuella temat XVII. Lagstiftarens dilemma — att välja mellan humanitet eller rättssäkerhet 1. Kontinental militärrättsdoktrin och konservativ reformpolitik 2. Den disciplinära straffbildens förändring under fyra decennier 2.1. Straffbilden under den oreformerade SLK (1869— 1881) 2.2. Straffbilden under den reformerade SLK fram till tiden för den urtima härordningen (1881—1892) 331 2.3. Straffbilden under den reformerade SLK under en fyraårsperiod av den urtima härordningens tid (1896—1900) 2.3.1. Instituten arrest utan bevakning och tillrättavisning 2.3.2. Instituten vaktarrest och sträng arrest . . 335 2.4. Straffbilden under den reformerade SLK åren efter antagandet av 1901 års härordning (1901—1906, 1909, 1911) 2.4.1. Instituten arrest utan bevakning och tillrättavisning 2.4.2. Instituten vaktarrest och sträng arrest . . 339 2.5. Straffåläggande myndighet i militära disciplinmål 1896—1911 3. Den försvarspolitiska och militärstraffrättsliga utvecklingens konsekvenser XVIII. Kontrollinstituten 1. Kontrollanterna 2. Fångförteckningsinstitutets utveckling efter 1839 års förteckningskungörelse 3. Fångförteckningsinstitutets kontrollvärde . 3.1. Kontroll av straffverkställighet i tid och rum . 3.2. Kontroll av straffsammanläggning och strafförvandling 310 315 321 326 326 329 . . 329 333 333 336 338 340 341 346 346 348 . . 350 . 350 351
XVII Kontroll av rätt straffmyndighet och lagenlig process 3.4. Fångförteckningsinstitutet och kontrollanternas ambition 3.3. 352 354 XIX. Inför 1901 års försvarsriksdag — den militära rättssakerheten ställs vid politikens skampåle 1. Sverige —ett befäst fattighus? 2. En generalstabstolkning av disciplinens väsen och innehåll 3. Rättslöshetsbevisen . 3.1. Mohedsaffären 356 356 359 360 . 361 3.2. Dyrssenkrisen 4. De liberala reformförslagen . 4.1. Adolf Hedins reformprogram 4.2. Karl Staaffs reformprogram . 362 364 364 366 Sammanfattning 371 Rättsutvecklingens dynamik —ett makroperspektiv 1. Rättsutveckling och realpolitik 2. Rättsreception och rättsinkulturation .... 3. Rättspluralism och nationell rättskultur . 4. Militärrätt och social struktur 5. Legalitetens sociala dimensioner 6. Militärrätten som fall av dysfunktion . 374 374 376 379 381 383 385 Subordination und individuelle Integrität. Studien zu Fragen der Rechtssicherheit immilitärischen Bereich. Eine Zusammenfassung . 1. Problemstellung, Methode, Material und Disposition 391 2. Die Entstehung des Problems der militärischen Rechtssicherheit 392 3. Die Konsolidierung des Problems der militärischen Rechtssicherhelt 4 Auf dem Weg zu einer Reform des Militärstrafrechts . 5. Auf demWeg zu einer neuen Krise der militärischen Rechtssicherheit 6. Die Dynamik der Rechtsentwicklung aus der Makroperspektive 411 Käll- och litteraturförteckning Personförteckning .... Förkortningar Figurmaterial . 391 398 . . 405 . 409 414 433 443 445
Inledning Problemformulering och ämnesval Krigets villkor, medel och rättfärdighet har behandlats rättsvetenskapligt ända sedan antiken. Under naturrättens långa blomstringstid angreps problemet utifrån ett tvådimensionellt perspektiv: det gällde att dra upp gränserna för statsmaktens befogenheter i militärt avseende gentemot undersåtarna och bestämma villkoren för staternas inbördes bruk av krig som politiskt medel. Traditionellt framstår kanske särskilt Hugo Grotius som centralgestalten inom den doktrin som behandlar krigets (folk)rätt, men problematiken var av den art att den behållit sin aktualitet även efter de stora naturrättssystemens upplösning.^ I inte ringa grad berodde detta på att krigskonsten under revolutions- och napoleontiden antog karaktär av nationella utplåningskrig, vilket knappast varit fallet tidigare. Samtidigt utsuddades genom den allmänna värnpliktens införande gränsen mellan krigsman och civilperson högst betydligt.- Under 18- och 1900-talen introducerades två nya faktorer i krigskonsten, som ställde lagstiftare och rättsvetenskap inför en skärpt folkrättsproblematik. Krigskonsten kunde under denna tid utnyttja helt nya teknologier, vilka möjliggjorde industriellt storskalig tillverkning av vapen med oerhört ökad förstörelseverkan. Naturrättsligt betingade argument mot viss typ av inhuman eller otillåten krigskonst betraktades därtill som ovidkommande och rättsligt verkningslösa i den mån krigförande parter inte konventionsvägen förbundit sig att iaktta ett visst handlingssätt på slagfälten och mot fiendens civilbefolkning. Första världskriget visade dock att även de konventionella utfästelserna staterna emellan varit ihåliga, och efter världskrigets slut påbörjades en viss rättsvetenskaplig penetrering av militär- och krigsbrottens frågeställningar; den rättsvetenskapliga ansatsen måste emellertid med tanke på sakens humanitära betydelse betecknas som svag.^ ^ Draper passim; Figgis, kap. 2; Gerbrandy passim; Gierke passim; Jägerskiöld—Wulff s. 11 ff.; Knight passim; Marin s. 629—754; Mouton s. 463—80; Möller; PM: Crimes de guerre au XVI® siécle; Regout; Salvioli; Stapleton, kap. 2; Wulff s. 15 ff. - Se nedan III. 2. ® Larnaude—de la Pradelle s. 131 ff.; Merignac s. 34 ff.; Normand; Poljokan; Verd1. ross.
2 Andra världskrigets erfarenheter skärpte hela folkrättsproblematiken. Ockupationsmakternas framfart på främmande territorium gjorde militärförbrytelserna, sådana de avslöjades under krigsförbrytarrättegångarna, till högprioriteradeinternationellarättsfrågor. I krigsförbrytarprocessernas spår framväxte en rättsvetenskaplig litteratur, på vilken givetvis endast valda exempel här skall anföras. Systematiskt kan doktrinen uppdelas i två delar, den ena behandlar militära brott i krig,'* den andra behandlar genocidiet, dvs. brott mot mänskligheten och folkutrotning.^ De militära brotten kan behandlas och beskrivas utifrån två intressesynpunkter, dels från dens, som direkt utsätts för förbrytelsen, dels från dens, som frivilligt eller av tvång utför eller deltar i den brottsliga handlingen, dvs. utifrån den underlydande soldatens rättssäkerhets- och integrltetsperspektiv. I denna framställning är det den militära lydnadsförpllktelsen utifrån den underlydandes perspektiv som kommer att diskuteras. Militärstraffrättsligt kan nämligen den underlydandes situation beskrivas så att han å ena sidan vid omedelbart och strängt påföljdshot är tvingad att utföra vissa militära befallningar, men å andra sidan äger rättighet att befrias från åtlydnaden av inkorrekta, vrånga eller direkt lagstridiga order. Den militära verkligheten har emellertid alltid utmärkts av ett mer eller mindre stort mått villkorslös subordination, mot vilken soldatens rättigheter och personliga integritet endast med svårighet kan hävdas. En god del av den militärstraffrättsliga litteraturen har därför inte oväntat ägnats åt att beskriva gränserna för den militära lydnaden; detta tema har efter Andra världskrigets slut närmast inskärpts. Det är tydligen idag påfallande betydelsefullt inomdoktrinen att klargöra inskränkningarna i militärstrafflagarnas subordinationsregler, eftersom folkrättsligt betingade förbrytelser i hög grad går att återföra på subordinativa tvångsförhållanden, så snart den brottsliga handlingen inte kan visas ha begåtts frivilligt och fullt medvetet.” Denna undersökning har ägnats spänningsförhållandet mellan militärstraffrättens subordinationskrav och den lydandes intresse av och rätt till säkerhet och integritet. Temat behandlas utifrån ett rättshistoriskt långtidsperspektiv, varvid målet blir att söka både beskriva och framför allt förklara orsakerna bakom uppkomsten och utvecklingen av de militärstraffrättsliga föreställningar som betraktade soldater och underlydande i all- * Boissier; Draper; Gaudin; Glaser s. 897 ff.; Glueck; Granitza; History of the United Nations War Crimes Commission and the development of the laws of war; Jescheck 1952, 1955; Lachs; Marin; Maugham; Pella; Wurtenberger s. 193 ff. ® Aroneanu 1946 s. 369 ff., 1947 s. 876 ff., 1952 och 1961 passim; Drost (ytterligare bibliografi i band 2); Graven s. 433 ff.; Lemkin s. 360 ff.; Picarello; Planzer; Robinson; Schwelb s. 178 ff.; Crime of Genocide/UN 1956. ® Altorfer; Eberle; Erdmenger; Ernst; Fliitsch; Fuhrmann (med omfattande bibl.); Gross; Klein; Oehler; Rostek; Schirmer; Schmitz; Schoch; Schreiber; Siegert; Stratenwerth; Vogler s. Ill ff.
5 mänhet som viljelösa redskap i förmäns händer; 1900-talets storskaliga krigsförbrytelser var åtminstone delvis en konsekvens av dessa lärors accepterande. Av dessa internationella militärrättsdoktriner var Sverige delvis berört. Under 1800-talet utvecklades den svenska militärstraffrätten på ett sätt som allt kraftigare betonade förmans prerogativ och den underlydandes skyldigheter att lyda även i frågor som ingrep mycket djupt i privatlivet. I Sverige bröts militarismens' udd i realiteten redan vid sekelskiftet genom ett omfattande militärt lagstiftningsarbete. Den militärrättsliga utvecklingen var emellertid i överraskande grad avhängig av den allmänrättsliga. Ett studium av den militära straff- och processrättsliga utvecklingen fram till sekelskiftet —sett utifrån spänningsförhållandet mellan den lydandes subordination och personliga integritet —visar nämligen att rent allmänrättsliga grundidéer i huvudsak frambringade ett rent militaristiskt slutresultat. Hur denna komplicerade rättsutveckling möjliggjordes utgör temat i denna framställning. 2. Undersökni}7gens inriktning Den svenska militärstraffrätten präglades i likhet med all straffrätt i äldre tid av föreställningen att brott måste förebyggas med hjälp av avskräckande och terroriserande straff, som i många fall krävde den brottsliges liv. En straffrätt byggd på denna grund ägde emellertid en stor svaghet. Straffsatserna måste ständigt ökas för att behålla allmän preventionseffekt, vilket på ett tidigt stadium i straffrättsutvecklingen förryckte varje rimlig proportion mellan brott och straff. Efter hand måste därför de lagskipande myndigheterna söka andra straffarter än döds- och stympningsstraff, som behöll brottslingen vid liv men bevarade en allmän preventionseffekt. Som sådana ersättningsstraff brukades inom militärstraffrätten kroppsstraff i formav gatlopp, spöslitning och prygel. I fortsättningen benämnes de med en gemensam term »affliktiva» straff. Efter värnpliktsinstitutets lagfästning i Sverige i början av 1800-talet restes invändningar även mot de mildare affliktionsstraffen, vilka inte ansågs lämpliga mot soldater, som ställts i ledet av plikt mot fäderneslandet. Som ersättning för de affliktiva straffen infördes arreststraff i olika former. Verkan av arreststraffet liksom av de tidigare affliktionsstraffen ansågs av straffrättsteoretikerna vara beroende på straffverkställighetens närhet till brottstillfället. Ju snabbare bestraffningen följde på brottet, desto mildare kunde straffet utmätas. Följden blev att huvuddelen av rättskipningen måste överflyttas från den långsamma domstolsprocessen till ^ Ang. begreppets användning för studium av en långsiktig samhällsutvecklingsproccss, se Ritter passim.
4 befälhavarnas snabba handläggning. Den rättssäkerhet som tidigare stått att vinna genom en i noga reglerade former genomförd domstolsprocess måste uppoffras för att genomen snabb rättsvårdsprocedur vinna den nödvändiga humana straffutmätningen genom befälhavarnas försorg. Den av befälhavarna skipade rättvisan blev därmed det karakteristikum, som klarast skilde militär straffrättskipning från allmän. Detta gav i sin tur möjlighet för förmän att hävda ytterst långtgående subordinationskrav. Spänningen mellan subordination och integritet tog med tiden allt klarare form av ett helt rättssäkerhetskomplex. Som sådant beskrivs det också i denna undersökning. Undersökningen kommer att behandla två grundläggande frågeställningar: 1. Varför uppstod ett särskilt militärt disciplinrättssystem? Berodde disciplinsystemets genombrott på en autonomisering av militärrätten? Hur förhöll sig disciplinrättens doktrin till den samtida straffrättsdoktrinen? Stod disciplinrätten i något avseende i motsättning till den straffrättsliga trend som allmänt präglade det straffrättsliga tänkandet? 2. Varför kunde inte säker rättskipning ske och tillfredsställande rättssäkerhet upprätthållas inomdet militära rättsväsendet med hjälp av reguljära straff- och processrättsliga institut? Varför uppkom idén om ett särskilt militärt JO-ämbete i Sverige först i början av 1900-talet, trots att JOämbetet då redan existerat 1 ungefär 90 år? Varför riktades svåra angrepp mot disciplinsystemet just vid denna tidpunkt? 3. Undersökningejis tidsavgränsning Huvuddelen av undersökningen gäller 1800-talets militära rättsutveckling. För att ge ämnet allsidigaste belysning dras dock utvecklingslinjerna betydligt längre tillbaka i tiden; framställningen börjar, som framgår av första kapitlet, redan i klassisk romersk tid, men under 1800-talet formades den rättsvärld som låg i botten på hela det maktkomplex som något oprecist brukar sammanfattas i termen militarism. 1800-talets mer eller mindre allmänt erkända rättsgrundsatser vilade på ideal som favoriserade individens frihet mot yttre statligt tvång. Motsättningen mellan konservativa och liberala lagstiftningsföreträdare var mer en differens mellan skilda socioekonomlska intressen än en principiell åsiktsklyfta. Frihet var liktydig med frånvaro av statlig inblandning i den privata livssfären samt rätt att förvärva och besitta privat egendom och förmögenhet. För den stora, mer eller mindre egendomslösa massan av befolkförblev frihets- och rättssäkerhetsidéerna innehållslösa. ningen De yttre politiska brytningarna före och under rösträttskampernas och rösträttsreformernas tid var inget annat än manifestationer av mer grundläggande förändringar i samhällets socioekonomlska struktur. Från rätts-
5 historisk och rättssociologisk synpunkt sett låg det mest unika i samhällsutvecklingen under de två decennier, som omramade sekelskiftet, inte däri att Sverige endast fick lagar av en helt ny typ med direkt socialförbättrande verkan utan även att »lagstiftaren» bytte struktur: den lagstiftningsmakt som fram till 1890-talet legat i händerna på en oligarki gled inomett par årtionden över till ett folkflertal; de socioekonomiska intressen och normer som styrt lagstiftarens verksamhet, värderingar och inriktning omkring 1890 präglade lagstiftaren under 1910-talet. För militärrättens del innebar mötet mellan gammalt och nytt att den »yngre» lagstiftaren inte kunde acceptera föregående sekels militära rättsutveckling utan att inskrida med korrigeringsåtgärder. Djupa meningsmotsättningar på det parlamentariska planet manifesterades först under 1901 års försvarsriksdag, men dessa innebar å andra sidan inledningen till en omfattande demokratisering av både militärstraffrätten och militärprocessrätten. 1901 bör därför bli undersökningens slutpunkt; därefter föranledda reformer i demokratiserande riktning finns för övrigt redan klarlagda genom författarens undersökning om MO-ämbetets uppkomst. tämligen skilda från de normer, ideal och intressen, som var 4. Teori- och metodöverväganden Ämnet för denna undersökning är av en karaktär som fordrar analys efter både instituthistoriska, social- och försvarshistoriska samt rättssociologiska linjer. Integritet och rättssäkerhet är visserligen, något oprecist uttryckt, rättsligt betingade men därför inte exklusivt rättsliga uttryck och fenomen. Integritet är ett statusbegrepp; förgripelse mot någons integritet är synonymt med ingrepp i eller angrepp på någons personlighet, livsmönster, värderingar eller sociala och ekonomiska intressen. Ett stort antal rättsliga eller sociala fenomen kan härigenom behandlas utifrån integritetssynpunkt. Rättssäkerhet är däremot ett uttryck för överensstämmelsen mellan ett samhälles officiella normer i allmänhet och positiva rättsordning i synnerhet å ena sidan och det faktiska rättstillståndet för individerna å den andra. Graden av rättssäkerhet i ett samhälle är på sätt och vis proportionellt mot graden av normuppfyllelse. Rättssäkerhetsrubbnlngar kan förekomma på flera sätt: antingen genom tekniska brister hos rättegångsväsendet, genom klassjustis eller otillbörlig påverkan på judiciell och administrativ process från starka samhällsintressens sida eller helt enkelt genom enskilda individers oförmåga att använda de medel och vägar rättssystemet anger och tillåter.^ * Ett exempel på hur rättssäkerhetsutvccklingen styrs mer eller mindre uteslutande av politiska faktorer utgör MO-ämbetets utvecklingshistoria under 1900-talets första ärtionde, se Nygren passim. Ett exempel pä rättssäkerhetsutvcckllng genom kombination av
6 Annorlunda uttryckt kan de två begreppen betecknas som korskorrelerade. I ena fallet beskrivs vissa individuella rättigheter eller frånvaro av rättigheter, i det andra rättsordningens eller samhällsordningens vilja och ovilja, förmåga eller oförmåga att skydda dessa rättigheter. Det finns två, åtminstone principiellt, skilda sätt att behandla frågeställningar av detta slag: antingen strikt rättsvetenskapligt eller sociologiskt/historiskt. Den strikt rättsvetenskapliga metoden analyserar rättsnormerna och deras förändring över tiden. Den andra metoden tar primärt sikte på att undersöka rättssystemets uppkomstmekanismer, sociala funktion och interaktion med andra sociala och historiska fenomen.** Vilken metod man följer beror i allmänhet inte enbart på vad man vill beskriva utan även pä hur man vill förklara rättsliga fenomen. Skillnaden i metod framställs stundom som djupgående och konstitutiv men en sådan ståndpunkt leder — bortsett från onödig irritation mellan forskare med olika skolning och inriktning^® —lätt till förenklingar av den vetenskapliga beskrivning eller förklaring, i vilken undersökningen skall utmynna; relevanta förklaringsfaktorer blir helt enkelt förbisedda. En ensidig rättsregelanalys av ett historiskt material ger visserligen som resultat en detaljerad, ja ofta ytterst detaljerad kunskap omrättssystemets konstruktion och beroende av främmande rätt och doktrin, men påvisar sällan eller under svårighet de faktorer som utvecklar rättsreglerna, gör dem praktiskt användbara och slutligen obsoleta. En ensidigt sociologiserande metod leder alltför enkelt till att analysen begränsas till sociala förlopp och historiska fenomen, vilka sammanhänger med rättsreglernas förändring, utgör deras sociala och politiska kontext; härigenom kommer rättsutvecklingens hlstoriska drivkrafter och sociala resultat att ställas i undersökningens fokus 1 stället för rättsreglernas historia; det finns alla skäl att anta att förståelsen av de rättsliga konstruktionerna i sig med denna metod blir mindre ju mer juridiskt-tekniskt komplicerade dessa konstruktioner är; åtskilliga rättsliga fenomen kan härigenom knappast undersökas annat än rättsvetenskapligt. Det finns med den inriktning vår undersökning fått en mängd teori- och metodalternativ att anknyta till, liksom det självklart finns argument för juridiska och politiska inflytelser utgör den svenska advokatkårens tillkomst under 180Ctalets senare hälft, se Modéer 1977 passim. ® Ang. litteraturhänvisningar under avsnitt 4. hänvisas här generellt till Bechtler, Der soz. Rechtsbegriff; Carbonnier 1969; 1974; Chambliss—Seidman; Ehrlich, Grundlegung...; dens, Recht und Leben; Geiger; Gurvitch 1958, 1960; Hlrsch; Luhmann; Stone; Weber; Opp, Methodologie; dens.: Soziologie im Recht. Ang. den nyare nordiska diskussionen om rättshistoriens teori- och metodlära, se Anners 1960 passim; 1977 s. 1 ff.; Sjöholm 1968; 1972; 1976; 1979; Wåhlin. Diskussionen har tyvärr genom Sjöholms inlägg tagit en starkt personpolemisk prägel och kommer därför inte att vidare beröras.
7 och emot enskilda metod- och teorilösningar i detaljd* Faran med många av dessa alternativ —och det gäller speciellt de sociologiskt betingade — är att de förblir alltför abstrakta konstruktioner som endast med svårighet kan tillämpas på ett undersökningsobjekt av det slag som föreligger här; undersökningen avser ju inte enbart att beskriva rättsreglers yttre, tekniskt betingade konstruktion vid olika tidpunkter utan även finna sociala och politiska orsaker till rättsreglernas uppkomst, utveckling, förändring och upplösning. Undersökningen fordrar således en kombinationsmetod, som beaktar både tekniska konstruktioner och sociala-historiska drivkrafter bakomrättsutvecklingen. Den kanske mest fullödiga kombinationsmetod som verkligen fått omfattande praktisk utprövning har utvecklats av den amerikanske rättshistorikern Willard Hurst^- och, åtminstone delvis, för svenskt vidkommande fullföljts av Per Stjernquist.^^ Fördelen med en lösning av detta slag är nämligen att Hurst genom att observera både själva rättsregelutvecklingen och dess sociala förutsättningar och resultat går just en mellanväg, som tar till vara både den strikt rättsvetenskapliga och sociologiskt/historiska metodens fördelar. Analysen saknar, somStjernquist träffande påpekat, den egentliga teorins strikthet och är knappast mer än ett system av frågor, en problemstruktur, som emellertid rimligen går att applicera på de flesta rättshistoriska problem och därmed förmår binda samman helt olika undersökningar i ett gemensamt analysmönster; detta analysmönster kan möjligen, när tillräckligt stort antal undersökningar väl gjorts, bilda underlag för generella slutsatser. Hursts arbetsmodell är således väl anpassad för studium av rättens förhållande till en omgivande social och politisk process av det slag som behandlas i denna undersökning. Hurst koncentrerar sig inte på en särskild lag eller dess verkningar, dvs. det vanliga rättshistoriska och rättssociologiska arbetssättet. Han utväljer i stället ett socioekonomiskt problemkomplex —hans främsta arbete gäller utvecklingen av skogsnäringen i en amerikansk delstat under en avgränsad tidsperiod — och undersöker alla de lagar och rättsnormer, somkan visas vara verksamma inomden sociala och politiska ram, somproblemkomplexet omfattar. I hans fall gäller det regler ” Ahlander; Bechtler, American Legal Realism Revaluated; dens, Der soziologische Rechtsbegriff; Cahill; Carbonnier 1974; Going; Ekelöf; Emge; Galloway; Geiger; Gurvitch 1958 och 1960; Hart; Huber; Kantorowicz; Kelsen; König; Llewelyn; Lévy-Briihl; Maihofer; Patterson; Pritchett; Riesman; Sawel, särsk. s. 16 ff.; Schelsky; Schur; Stone; Weber, särsk. s. 275 ff.; Wiistendörfer; Zöpel. Law in the United States History, 1960; Law and Social Process in the United States History, 1960; samt fr.a. Law and Economic Growth. The Legal History of the Lumber Industry in Wisconsin 1836—1915, 1964. Laws in the Forests. A Study of Public Direction of Swedish Private Forestry, 1973; Rättens roll i social förändring, 1976.
8 omresursfördelning, avtal, miljövård, skogsproduktion, bolagsrätt, arbetarskydd, beskattning, fysisk planering osv. Han finner att det bakom dessa regler ligger skilda målsättningar och skilda uppfattningar; lagstiftarviljan är ingalunda materiellt enhetlig, reglerna motverkar ofta varandra och det sammanlagda resultatet kan bli något från lagstiftarsynpunkt helt oväntat. Det säger sig själv att Hurst inte delar den rättsvetenskapliga uppfattning, som reducerar rättens roll till att upprätthålla grundläggande ordning, lösa konflikter eller förbjuda oönskade beteenden. Rättens roll i ett socialt sammanhang är mindre formell än dynamisk; analysens betydelse ligger lika mycket i att påvisa rättens positiva, negativa eller drivande roll i samhällsutvecklingen som att klargöra dess materiella innehåll. Termen rätt (law) används av Hurst på ett sätt som avviker från traditionell rättsvetenskaps. Law används som liktydig med offentlig politik (inom skogsnäringens fält); rätten beskriver interaktionen mellan skogsnäringens utveckling och den offentliga hållningen vis-å-vis skogsnäringen. Hurst skiljer i detta sammanhang mellan å ena sidan en social process, i vilken lagar och rättsliga aktörer utgör komponenter vid sidan av många andra, och å andra sidan en politisk process, i vilken lagar och rättsliga aktörer används som instrument för att styra den sociala processen. Distinktionen är fundamental för analysen. Den sociala processen blir i Hursts framställning betydligt mer svårfattlig än den politiska. Han gör nämligen inget direkt försök att generellt definiera begreppets innebörd. Med sociala processkomponenter förstår han uppenbarligen sådana faktorer som utgör det undersökta problemkomplexets (i hans fall skogsnäringens) förutsättningar och somi sin tur, när de förändras, framkallar nya aktiviteter: befolkningsstruktur, resurser, resursdisposition, tillgänglig teknik, arbetsorganisation samt värderingar och intressen hos de agerande. Dessa sociala faktorer analyserar Hurst både ifråga ominherenta förändringar, inbördes växelspel samt förändringar i de verksamma individernas aktivitet och agerande; förändringen av och växelspelet mellan de tre faktorerna utgör Hursts beskrivning av den sociala processens innehåll. Finns ramförutsättningarna för utvecklingen i den sociala processen blir den politiska processen sekundär i förhållande till den sociala. Det är mot den sociala processens förhållanden politiken reagerar för att styra dem i önskad riktning; utöver de sociala ramarna kan politiken inte gå. Den politiska processen tar sig uttryck i beslut om statsbidrag, kreditbegränsning, beskattning, regleringar, offentliga åtaganden, information och utbildningsprojekt; den fångas med hjälp av kongresstryck, lagar, förarbeten, guvernörsskrivelser, officiella rapporter och domstolsavgöranden. Men det måste framhållas att den politiska processen långtifrån alltid är ett särskilt rationellt styrmedel. Stora samhällsgrupper kan genom censusbestämmelser
9 Sociala normer och värderingar 5 3 1 9 loktrin Lagstiftningsprocedur/>^ K. Rättsnormer> y^/yyyyy/y Rötts- I normer Praxis v;/ I 2 Oförutsedda \ politiska och 1 ^ciola händelsen 4 6 8 Sociala och ekonomiska strukturer ti »2 »3 tt '6 ts —tidsdimension— vara fråntagna rätten att påverka politiken samtidigt som de aktiva politikerna inte reagerar på verkligheten, sådan den i själva verket är möjlig att uttömmande beskriva i beslutsögonblicket, utan på sin uppfattning om verkligheten, vilken kan vara både orealistisk och trångsynt eller präglad av önsketänkande och känsloengagemang. Den vetenskapliga analysens slutmål består i att sammanväga social process med politisk. Den materiella rättsutvecklingen kan härigenom förankras i en social och politisk verklighet, vars vidd och omfattning endast behöver begränsas av forskarens ambition eller relevansprövning. Avståndet mellan rättshistoria/rättssociologi och politisk historia/socialhistoria i allmänhet kan härigenom krympas till ett kvalitativt minimum. Den arbetsmodell som nu beskrivits utvecklas i denna framställning på följande sätt. Vad Hurst betecknar som sociala och politiska processer behandlas här enhetligt men struktureras ändå i två delar, den ena avseende sociala och ekonomiska strukturer, den andra avseende sociala normer och värderingar. Inga frågor kommer att ställas i vad mån den första bör betraktas som bas, den andra som överbyggnad; denna från marxistisk forskningstradition härstammande uppdelning är i praktiken opraktisk och alltför abstrakt. Inom ramen för de socioekonomiska faktorerna beskrivs den materiella rättsbildningens utveckling. Förloppet kan, precis som hos Hurst, formuleras i form av ett frågekomplex eller problemstruktur av ungefär följande innehåll (figurens numrering är lika med frågornas; streckade partier — framställningens centrala motiv — markerar den materiella rättsutvecklingen, rättsreglernas historia): 1. Vilka sociala och ekonomiska strukturer samt sociala normer och värderingar vid ti kan fastställas somorsaker till rättsnormerna vid to? 2. Hur påverkar rättsnormerna den sociala och ekonomiska strukturen vid to?
10 3. Hur påverkar rättsnormerna de sociala normerna och värderingarna vid to? 4. Hur influeras doktrinen genom sociala och ekonomiska strukturer under t2—ts? 5. Hur influeras doktrinen genom sociala normer och värderingar under 6. Påverkas de sociala och ekonomiska strukturerna av praxis under t3—14? 7. Påverkas de sociala normerna och värderingarna av praxis under t3—14? 8. Obsoletproblem I: Divergerar rättsnormer och praxis från de sociala och ekonomiska strukturernas behov vid t4—t-,? 9. ObsoletproblemII: Divergerar rättsnormer och praxis från sociala normer och värderingar vid t4—ts? 10. Hur påverkas lagstlftningsproceduren vid ts av de sociala och ekonomiska strukturerna? 11. Hur påverkas lagstlftningsproceduren vid ts av rådande sociala normer och värderingar? 12. Påverkas lagstlftningsproceduren vid tj av oförutsedda politiska och sociala händelser? Den konkreta problemformuleringen utvecklas fortlöpande under framställningens gång. 5. Forskningsmaterialet Svensk rättshistorisk forskning har ägnat 1800-talets rättsutveckling ett förhållandevis ringa intresse. Undantag utgör i viss mån statsrättens och straffrättens historia; kring grundlagsverket 1809—10 finns som bekant en förhållandevis omfattande litteratur. Förklaringen till detta förhållande är säkerligen fler än en. Dels har rättshistoriker haft uppenbart svårt att teoretiskt och metodiskt behandla frågeställningar som berör vad som uppfattats som »gällande rätt»; forskningsinsatser inom den gällande rättens fält har förbehållits de systematiska juridiska disciplinerna. Dels har rättshistoriker präglats av samma intresseinriktning som historiker i allmänhet, nämligen att forskningsinsatserna primärt koncentrerats på äldre perioder. Inomhistorieforskningens alla fält tycks en allmän omsvängning av forskningsintresset emellertid nu vara ett faktum. En forskare som ger sig i kast med den svenska 1800-talsrätten måste därför som en följd av tidigare forskningspreferenser finna sig i att få brottas med påfallande svårigheter i form av bristande litteratur. Redan en djupare orientering i 1800-talsrättens utveckling kommer förr eller senare att tvinga till forskning i arkivalt material. Svårigheten att vinna översikt accentueras dessutom av att 1800-talets arkivala rättsmaterial flödar i en omfattning som saknar motstycke jämfört med äldre tid. Arkiv-
11 massorna försvårar påtagligt forskningens framkomlighet men möjliggör samtidigt för forskaren att göra direkt överraskande fynd. Någon motsvarighet till vår tids differentierade rättshistoriska materialbild uppvisar ändå inte arkiven för 1800-talets vidkommande. De offentliga arkivens samlingar kan grovt taget uppdelas i tre kategorier: civilrättsligt, straff/processrättsligt samt statsrättsligt material. Först under seklets två sista decennier differentieras bilden ytterligare.^'* Avhandlingens materialbas är betydligt bredare än i sedvanliga rättshistoriska undersökningar. Detta är givetvis endast en konsekvens av det forskningsprogram och den forskningsprincip som tidigare diskuterats. I huvudsak har framställningen kunnat byggas på fyra olika källtyper: Regeringsarbetet följs genom statsrådsprotokoll och andra, i allmänhet otryckta regeringshandlingar. Riksdagsarbetet framkommer genom riksdagstrycket och otryckta riksdagsprotokoll. Ett rikt men i huvudsak otryckt kommittématerial har kunnat användas. Den utomparlamentariska debatten och opinionsbildningen har förhållandevis detaljerat kunnat rekonstrueras med hjälp av pressmaterial och politisk korrespondens av privat natur. Materialkombinationen torde i svenska rättshistoriska forskningssammanhang vara ny. En omfattande rättsstatistik har framtagits i undersökningen. Denna har grundats på två källor: Militär revisionspraxis omkring 1800 har kartlagts med hjälp av generalauditörens registratur i riksarkivet. En fullständig genomgång av disciplinpraxis under 1800-talets sista tre decennier har kunnat ske med hjälp av en hittills troligen helt obeaktad källserie i krigsarkivet kombinerad med vissa statistiska sammanställningar i riksarkivets konseljakter; den senare statistiken är märklig genom sin omfattning: den grundas på flera tiotusentals rättsfall och ger därigenomen totalbeskrivning av det sociologiska rättsläget. 6. Litteraturanknytning Den militärrättshistoriska forskning till vilken detta arbete kan anknytas, har inte sysslat med 1800-talsrättens historia. Anknytningspunkterna gäller arbeten som behandlar perioden före 1800 samt ett enda arbete med relevans för 1900-talet. Erik Anners har i två undersökningar undersökt vasatidens och stormaktstidens svenska militärstraffrätt och dess utländska reception.*® Särskild relevans för detta arbete äger dock Anners undersökning av upplysInger passim, dock särskilt klart framställt i tablåform s. 311 ff. Den karolinska militärstraffrätten och Peter den Stores krigsartiklar, 1961; Vasatidens och stormaktstidens svenska militärstraffrätt, 1961.
12 ningstidens och den gustavianska tidens straffrättspraxis och straffrättsdoktrin; Anners allmänstraffrättsliga analyser tillämpas här direkt på den militära specialstraffrätten med resultatet att hans slutsatser ytterligare verifieras.^® Kompletterande anknytningspunkter lämnar följande forskare: L. Bergquist (Omde svenska borgrätternas uppkomst), O. Brusiin (Om Gustav II Adolfs krigsartiklar), L. Grabe (Omden militära straffutvecklingen under 1700-talet), E. Grahl (Om militära dödsdomar under Karl XII), O. H. Granfelt (Om användningen av militärrätt i Finland vid 1700-talets slut) samt G. Bohlin (Omdet militärstraffrättsliga tillståndet under Gustaf III:s tid). Den processuella utvecklingen och särskilt de militära kontrollinstitutens utformning vid skilda tidpunkter har kartlagts av Erik Anners, Kurt Grönfors, Per Edwin Wallén och framför allt av Kjell Å. Modéer.^^ 1800-talets militära rättshistoria har före tillkomsten av detta arbete inte undersökts. Det intensiva militära lagstiftningsskeendet under 1900-talets första femton år finns däremot förhållandevis detaljerat beskrivet i författarens avhandling om MO-ämbetets doktrin- och tillkomsthistoria 1901—1915. Till den kvantitativt förhållandevis begränsade litteraturen om den straff- och processrättsliga utvecklingen i allmänhet har tämligen få anknytningspunkter stått att finna. Ivar Agge har i sitt arbete Straffrättens allmänna del en straffrättshistorisk översikt. Göran Ingers arbete om rättsutvecklingen från medeltid till nutid är trots sin kompendleartade karaktär det enda riktigt användbara överslktsverket med relevans för 1800-talets rättshistoria. Stora lagkommitténs reformverksamhet har från helt skilda utgångspunkter och i olika syften undersökts av Alvar Nelson och Karl Warburg. För den viktiga frågan om 1800-talets fångvårdsreformer föreligger tre större arbeten, ett äldre av Sigfrid Wieselgren och två yngre av Torsten Eriksson och Gunnar Rudstedt.^® En av de bästa tematiska undersökningarna inom specialområdet 1800-talets straff- och processrättshistoria — Kjell Å. Modéers, om det offentliga försvararinstitutet^® —behandlar ett ämne med klar relevans Humanitet och rationalism, 1965. C. Grönfors: Ur det militära rättegångsväsendets historia, 1951; E. Anners: Den karolinska militärstraffrätten...; K. Ä. Modéer: Generalauditörer och militiefiskaler i Skåneland 1658—1756, 1968; Militär rättegång i Sverige under frihetstidens början, 1974. P. E. Wallén: Svensk straffrättshistoria, 1973. A. Nelson: Rätt och ära, 1950; K. Warburg: Johan Gabriel Richert 1905; S. Wieselgren: Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar 1895; T. Eriksson: Kriminalvård, 1967; G. Rudstedt: Långholmen, 1972. I. Agge: Straffrättens allmänna del, I. 1959. Den offentlige försvararen, 1977.
13 för detta arbete; en anknytning till Modéers insats har därför varit självklar. Det invecklade försvarspolitiska skeendet under 1800-talets senare hälft —bakgrunden till den komplicerade rättsutveckling som beskrivs i undersökningens senare avsnitt — har kartlagts av i huvudsak fyra forskare: Per Hultqvist och Edvard Thermaenius (försvarspolitiken under 1860- och 70-talen), Torgny Nevéus (försvarspolitiken 1880—1885) samt Sten Carlsson (försvarsfrågans utveckling från 1880-talets senare del fram till sekelskiftet). Berndt Mårald har undersökt pacifistiska strömningars betydelse för svensk försvarspolitik under hela detta skede.-® 7. Framsfällningens struktur och disposition Framställningen fördelas på 20 kapitel grupperade inomfemhuvudavsnitt. En sådan disposition ger läsaren fördelen att förhållandevis enkelt se rättsutvecklingens periodiska förlopp och undersökningsobjektens tidsbundna karaktär. I det första huvudavsnittet (Det militära rättssäkerhetsproblemets uppkomst), kap. I—IV, undersöks det militära disciplininstitutets uppkomst och äldre doktrinhistoria. I följande huvudavsnitt (Det militära rättssäkerhetsproblemets konsolidering), kap. V—X, påvisas orsakerna till disciplinrättens omvandling i autonom riktning; avsnittet följer rättsutvecklingen i relevanta delar framtill tillkomsten av 1868 års krigslagar. Tillsammans klargör framställningen i dessa delar varför militärrättskipningen till största delen överflyttades från krigdomstolarnas jurisdiktion till befälhavarnas administration. Avsnitten påvisar även att den militära straffrättens utveckling skedde under stark påverkan från samtidens modernaste straffrättsliga och kriminalvetenskapliga landvinningar; militära rättsuppfattningars kontinuerliga fjärmande från allmänna rättsåskådningar under 1800-talets förra hälft berodde inte primärt på militärståndets starka sammanhållning kring sina ståndsprivilegler i en tid, som från socialoch rättshistorlsk synpunkt präglades av omfattande stånds- och privilegienlvellering. Följande två huvudavsnitt klarlägger orsakerna till den under 1800talets senare del framväxande reaktionen mot autonoma militära rättsåskådningar och rättskipande institutioner. Den militärstraffrättsliga och militärprocessrättsliga analysen insätts här i ett övergripande social- och P. Hultqvist: Försvar och skatter, 1955; dens, Försvarsorganisationen, värnplikten och skatterna i svensk riksdagspolitik 1867—1878, 1959; E. Thermaenius: Lantmannapartiet, 1928; T. Nevéus: Ett betryggande försvar, 1965; S. Carlsson: Lantmannapolitiken och industrialismen, 1953; B. Mårald: Den svenska freds- och neutralitetsrörelsens uppkomst, 1974.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=