152 Det fanns i den militärstraffrättsliga lära Livijn framställde en balans mellan straffrättslig humanitet och processuell säkerhet som tidigare varit föga artikulerad. Åtskilliga av hans tankegångar var helt nya och på olika sätt blev de av bestående värde för den fortsatta militärstraffrättsliga utvecklingen. Å ena sidan såg Livijn skarpsynt det paternella disciplininstitutets möjligheter att verka individualpreventivt och därmed starkt straffhumaniserande; denna sida av hans militärstraffrättsliga idévärld accepterades snabbt. Å andra sidan låg hans lösningar långt före sin tid. Detta gäller fr.a. hans förslag att konkret förbättra rättsväsendets säkerhetssida; i förvånande grad återklingade Livijns argument under de heta debatter som skulle komma att stå kring de militära kontroll- och lagstiftningsfrågorna trekvarts sekel senare. Dit hörde inte minst tanken på den dubbelriktade disciplinen som subordinationens conditio sine qua non. Men också idén om ett kontrollförfarande helt utom de militära myndigheternas räckvidd förespråkades av Livijn med påfallande klarsyn. Endast en hårsmån skiljer hans ståndpunkt från Staaffs militieombudsmannaförslag vid 1901 års riksdag. Som strafflagstiftare och juridisk idégivare står Clas Livijn otvivelaktigt bland de främsta i svensk rättshistoria. IX. Prygeldisciplinens fall 1. Prygelfrågans ställning under 1840-falets första hälft Mot bakgrund av den allmänna rättshistoriska utveckling som beskrivits i kapitel Voch särskilt den insats Clas Livijngjorde under arbetet i Förstärkta krigshovrätten, är det inte överraskande att vid 1840-talets början finna en begynnande försvagning av kroppsstraffens ställning även på militärt håll och en motsvarande stärkning av förbättringstanken. Offensiven mot kroppsstraffen under riksdagen 1840/41 hade därför av lättförståeliga skäl inte inskränkts till att gälla enbart allmänna lagens spö- och risstraff utan även gällt militära prygelstraff. Från och med denna tidpunkt skulle prygelns avskaffande bli ett återkommande ämne på ständernas dagordning. 1840 aktualiserades prygelproblemet av justitieombudsmannen Landin i dennes ämbetsberättelse. Landin föreslog ständerna att ge den gotländska nationalbeväringens specialstraffbestämmelser riksomfattande giltighet. Ytterligare ett förslag förelåg i prygelfrågan, framställt av Stockholmsauditören Robert Teofron Cedersehjöld, vilken i januari samma år tillträtt en tjänst som sekreterare vid Styrelsen över fängelserna och arbetsinrättningarna i riket och därigenom knutits till Livijns närmaste medarbetarstab.' ^ JO:s ämbetsberättelse 1840 s. 176 ff. Styrelsen över fängelserna och arbetsinrättningarna i riket, diarium 1840: 192, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=