82 itererade representationer ej måtte försvagas, borde det dock icke uti andra än nu nämnde mål anställas».^® Militärrättens straffval komplicerades emellertid av ett särproblem som inte fanns inom den allmänna straffrättens fält. Många militära förseelser krävde korrektion, trots att de ur allmänstraffrättslig synpunkt inte kunde betecknas som brottsliga; de kränkte varken laga samhällsordning eller tredje mans rätt. De uppkom vanligen ur försumlighet, lättsinnighet eller utsvävningar och korrektionen skulle därför endast medföra aga till rättelse och bättring. Den militäre domaren kunde naturligtvis i dessa mål inte gripa till straff som skadade ära och heder men låta straffa extrajudiciellt med prygel, som visserligen var ett kroppsstraff men saknade infamerande verkan.^® En annan extrajudiciell möjlighet fann Calonius i straffinstituten ridning på trähäst eller kanon. Även i fråga om de extrajudiciella straffen gjorde Calonius en effektkalkyl: Omsoldaten fick rida på trähästen skulle han utställas till kamraternas begabberi, bestraffningen väcka hans känsla för egen heder och aktning men straffet inte urarta till en svår och hälsofarlig plåga. Av lätt insedda skäl ventilerade Calonius inte möjligheten att korrigera manskapet med extrajudiciell arrest, trots att han ville utsträcka detta officersstraff även till underofficerarna,^^ Men därmed hade Calonius kommit att beträda en väg som på samma sätt som polisrättskipningen stred mot legalitet och enskild rättssäkerhet. Detta ställde Calonius inför ett dilemma: Åena sidan kunde ingen medborgare med undantag av krigsman straffas annat än efter laga dom. Soldaten var därmed obestridligen utlämnad åt rättsligt godtycke; erfarenheten visade att straffrätt lagd i en enda mans händer ofta urartade till missbruk.^® Ä andra sidan fordrade disciplinens upprätthållande en snabb justis. Ju hastigare bestraffningen följde på brottet, desto större blev straffets verkan och desto lindrigare kunde straffet utmätas. Möjligheten att genom lindrigare straff nå större preventionseffekt än tidigare varit möjligt ens med rena förintelsemedel framstod för Calonius som så betydelsefull att detta uppvägde de rättssäkerhetsrisker som ofrånkomligt fanns i formav felaktiga eller överilade korrektionsbeslut.®® Calonius gick emellertid ingående in på frågan hur rättssäkerhetsrisken lämpligast skulle elimineras: Först och främst måste den extrajudiciella bestraffningsmakten regleras i klara former och dess tillämpning noga Calonius s. 85 ff. Calonius s. 34 ff., 59 ff. ” Calonius s. 77 f., 90. Calonius s. 61 ff., 97 ff. Calonius s. 62 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=