104 arbete för dagen överföras till egen cell; han kunde därigenom förhindras ta dåligt intryck av sina medfångar.^- Lagkommittén tänkte sig därmed fängelset inrättat efter det s.k. auburnsystemet^ vilket innebar att fångarna under dagtid skulle lära sig arbeta med ett yrke för att lättare kunna återanpassas i frihet; mellan fångarna skulle dock råda absolut samtalsförbud, ty fångarna måste undvika inbördes dåligt inflytande och fås att koncentrera sina tankar på förkastligheten i ett brottsligt liv. Auburnsystemet förutsatte därför en sträng disciplin och Lagkommittén försökte även själv bestämma de korrektionsmedel som vore lämpliga inomfånginrättningarna i disciplinerande syfte.^^ Auburnsystemet var emellertid omstritt. Styrelsen för fängelserna och arbetsinrättningarna i riket, Svea hovrätt och Högsta domstolen betvivlade helt enkelt att fängelsedisciplinen kunde upprätthållas tillräckligt rigoröst för att uppfylla frihetsberövandets syfte. Ett alternativt system, philadelphiasystemet, isolerade varje fånge fullständigt från medfångarna både dag och natt; fången utförde här sitt arbete i cellen medan hans tankar kunde påverkas i rätt riktning inte minst genom fängelseprästens verksamhet.^'* Under 1830-talets senare år ökade benägenheten bland de ansvariga att hellre bygga på philadelphiasystemet än auburnsystemet. Under alla förhållanden var kroppsstraffens tid ute enligt både Högsta domstolens och de tre hovrätternas opinion.^® Även kronprins Oscar tillhörde kroppsstraffens avgjorda fiender och hade så gjort länge. I oktober 1839 delgav han statsrådets ledamöter sina synpunkter på den kommande riksdagens viktigaste frågor. Däribland ingick likvideringen av kroppsstraffen och införandet av ett penitentlärsys3* Ibid. Utlåtande i anledning af Anmärkningar : Förslag till Straffbalk 2 Kap. S § med motiv s. 46 ff. Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof Rätts Allmän Criminallag, 1839, s. 19 ff. Högsta Domstolens Protocoll Allmän Criminallag, 1840, s. 8 f. T. Eriksson s. 228. Wieselgren s. 385 f. Clas Livijn, som sedan 1835 var chef för Styrelsen över fängelserna och arbetsinrättningarna i riket, hade redovisat sin uppfattning i fängelsefrågan i ett stort antal tidningsartiklar under hösten 1836, i vilka han beskrev brottsligheten som en följd av social nöd och fattigdom, brottslighetens ökning samt de använda straffens dåliga effektivitet. Artikelserien utmynnade i en kraftig plädering för inrättande av cellfängelser och avskaffande av kroppsstraff. Mortensen s. 354 ff. Livijn återkom till samma tema i styrelsens för fängelserna och arbetsinrättningarna i riket årsberättelse 1837, Wieselgren s. 386 ff. Kongl. Maj:ts och Rikets Götha Hofrätts Allmän Criminallag, 1839, s. 13 ff. Hofrättens öfver Skåne Allmän Criminallag, 1838, s. 14. Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-Rätts Allmän Criminallag, 1839, s. 9 ff. Högsta Domstolens Protocoll Allmän Criminallag, 1840, s. 2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=