RB 33

55 insättas att göra krigstjänst vid samma truppavdelning som ostraffade och hedervärda. Genomgående drag i samtliga dessa grundtankar var »die Ehre», äran, hedern hos den, som för fädernesland och konung riskerade sitt liv på slagfältet.^- Den 3 september 1808 gillades lagförslaget av Fredrik Wilhelm III och publicerades i tre lagar: krigsartiklar för underofficerare och manskap samt två straffordningar, den ena för officerare, den andra för övriga krigsmän.^^ Det nya preussiska lagverket avvek strukturellt och framför allt teoretiskt-idémässigt kraftigt från Code pénal militaire. Någon formell bekännelse till legalitetsprincipen gjordes inte. Sambandet mellan allmän och militär strafflagstiftning var visserligen kraftigt understruket — brott av krigsman utan samband med tjänsten skulle i princip avgöras efter allmän lag, dock med inskränkningen att soldater ej fick åläggas böter, tukthusstraff eller affliktiv påföljd utan undantag. Men lagverket innehöll ändå ett antal bestämmelser som i verkligheten kom att befästa klyftan mellan civilt och militärt. Från humanitär synpunkt verkade krigsartiklarna ha gjort ett påfallande framsteg. Antalet legalt föreskrivna dödsstraff för rent militära brott uppgick till endast ett tiotal och av dessa var åtskilliga fakultativa. Frihetsstraff i form av fästningsarbete och arrest kan betecknas som krigsartiklarnas viktigaste straffarter. Av arreststraff fanns tre slag: lindrig, medelsvår och sträng. Den första bestod av husarrest eller fängelse på ensamt rum utan någon skärpning. Den mellansvåra arresten bestod av fängelse på ensamt rum med kosten vissa dagar inskränkt till vatten och bröd. Den stränga arresten innebar fängelse i mörkt rummed kosten periodvis nedsatt till vatten och bröd samt mistning av sängplats. Den stränga arresten fick emellertid endast tillämpas efter samråd med förbandsläkare, som först måste bedöma den strafflidandes möjligheter att uthärda straffet. I de fall, då arrestbestraffning av brist på cell inte var möjlig att tilllämpa, fick arreststraffet ersättas av hårt extraarbete, indragning av mat och brännvinsportion, fastbindning vid ett träd eller en vägg för att hindra den strafflidande att sitta ner. Några kroppsstraff tilläts inte längre. Uttryckliga förbud uttalades mot gatlopp och stockstraff. Däremot tilläts prygel som ett undantagsstraff för oförbätterliga recidivister. Den soldat som för andra gången gjort sig skyldig till fästningsstraff eller i övrigt flerfaldiga gånger straffats i annan ordLehmann 1887 s. 99 ff. Meineke 1896 s. 178. Krieges-Artikel fiir die Unter-Offiziere und gemeinen Soldaten, von Frauenholz 1941 s. 101 ff.; Verordnung wegen Militairstrafen samt Verordnung wegen der Bestrafung der Offiziere, von Frauenholz 1941 s. 113 ff.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=