118 Förtrogenheten med militäresprin var i själva verket den främsta förutsättningen för att kunna utföra ett godtagbart militärt kontrollarbete. Exempel saknades nämligen inte på fall då krigsfiskaler handlagt sina uppgifter på ett sätt som stred mot »militäresprins och disciplinens vidmakthållande; då man ej känner eller senterar vari militaire esprien består, kan man ej heller rätt uppfylla detta viktiga värv; det är ej nog att väl känna lagen, rättvisa är det minsta man har rätt att fordra av dem som behandla domare mål; men denna kännedom av lagen, om den ej står i förening med kännedomen av militaire esprien, förvandlar dem till advokater, vars skadliga åtgärder armén ofta kan komma i tillfälle att erfara; —Det är i synnerhet i förhållanden emellan befälet och soldaten somman har rätt att fordra av lagens tolkare högre åsikter än enbart användande av lagens bokstav; där fordras en genomträngande blick, ej allenast för att bedömma den verkan ett beslut för befälet medför, utan även vad det i framtiden har för effekt på subordination och disciplin. Den krigsfiskal som t.ex. i ett sådant mål ej inser nödvändigheten av dess skyndsamma avgörande, i följd av det menliga inflytande det i annat fall medför för disciplinen, utan detsamma uppehåller genom onödiga omgångar och advokatoriska invändningar, är sannerligen ej vuxen det viktiga förtroendet att vara väktare över militärlagarna, — subordination och disciplin. I följd härav tror jag att lagen bör göra dessa personer uppmärksamma på det viktiga iakttagandet, att vid målens behandling, icke endast lagens bokstav utan niilitärespriens vidmakthållande också skall ingå uti deras åsikter Bland kommitténs efterlämnade arkivalier har bevarats en handling av anonym hand, vilken i någon mån ger en antydan om arten av de diskussloner som förts inomkommittén och därigenomförklarar det konsekventa motståndet mot legalitetsprincipen, som mer eller mindre bar upp Bergenstråhles militärstraffrättsliga resonemang. Handlingen gör en direkt apologi för rättssäkerhetens nödvändiga inskränkande inom det militära. I ett konstitutionellt samhälle fanns vanligen en kollision mellan militära och allmänna rättsnormer, hette det; militärlagarna bevarade och fordrade med yttersta stränghet lydnad och ett kraftigt verkställande av sina bud, medan de allmänna lagarna skyddade alla samhälleliga fri- och rättigheter, särskilt den personliga friheten; de olika straff, som föreskrevs i dessa olika lagar och som drabbade en viss del av samhällets medlemmar, blev ofta föremål för strid; den ene åberopade den borgerliga lagen och de rättlgheter, somlämnades i denna, den andre ansåg sig endast böra dömas av den militära lagen. Men »inte desto mindre bliver alltid den stränga och arbitraira makt, som utgör egenskapen och principen uti den militaira lagen en nödvändighet för upprätthållandet av den borgerliga, och den auktor som påstått Bcrgenstråhlcs protokollsanförande 15.3.1S24.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=