131 mål, och det är dessa medel, vi nu måste uppsöka, särdeles som en återgång till det gamla är lika litet möjlig som önskvärd.» Då Livijn här talade om en ny tids krav syftade han givetvis på de franska revolutionstruppernas och den stora preussiska folkresningens framgångar, vilka båda åstadkommits utan hjälp av prygeldisciplin. Att fortsätta pryglandet i Sveriges krigsmakt berodde därför mer på fasthållande vid en inrotad vana än åberopande av övertänkta sakskäl. Livijns tankegång var i detta avseende parallell med von Essens: Då man en gång märkte att Fredrik den Store segrade och hans korpraler samtidigt pryglade, drog man felaktigt överallt i Europa slutsatsen att seger och prygel gick hand i hand; prygelkäppen sågs som en disciplinens trollstav och behölls senare av ren slentrian, inte minst av det skälet att befälet lättare kunde lösa sin uppgift genom att injaga fruktan hos de lydande än vinna deras förtroende. Livijns konklusion blev kort och lakonisk: »För min del anser jag icke svenska nationen vara så djupt fallen att den ej känner några bättre och ädlare motiv än fruktan för stryk.» Av dessa tre skäl hävdade Livijn således att prygelstraffet måste försvinna ur det militära straffsystemet; på sin höjd kunde det få användas då en felande inte lät sig korrigera med lindrigare påföljder. Livijn var emellertid själv osäker när denna toleransgräns skulle anses passerad; det gällde ju att dra gränsen på ett sätt som å ena sidan lät den uppenbart oförbätterlige drabbas av affliktionen men som å andra sidan förhindrade att tillfällighetsförseelser följdes av prygelstraff. En möjlighet att komma tillrätta med den rättssäkerhetskomplikation som bestod i att chef i hastigt mod ålade prygel fann Livijn i det förslag till strykklass som meddelats Förstärkta krigshovrätten. »Jag kan icke annat än för min del tillstyrka, att Kongl. Krigshovrätten nu måtte omfatta och vidare utföra samma förslag, som andas så mycken känsla för rättvisan och så mycken aktning för människovärdet.» 2. Det milifärstraffrätfsliga reformarbetets utgångspunkt ochinriktning Vilka straffrättsliga principer borde prägla militärstraffrätten sedan det primära målet att avskaffa prygelstraffet väl uppnåtts? För Livijn var Grundsatser hvarefter en krigslags användbarhet bör bedömmas. Förstärkta KHR:s prot. 15.3.1828. Strödda anteckningar s. 209 ff. Förstärkta KFiR:s prot. 15.3.1828. Strödda anteckningar s. 214 ff. I Prygelstraff, odat, Vf 146:7, KB, finns en direkt anknytning till den anonyma promemorian. Den oskyldige kunde, menade Livijn, skyddas mot förhastad prygel om straffet omgavs med restriktionen att endast få verkställas efter det att den straffskyldige förklarats prygelbar av en nämnd, i vilken ingick representanter för manskapet. Livijn uttryckte
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=