RB 33

22 bandschef men bisittarnas antal reduceras till sex officerare (två kaptener, två löjtnanter och två fänrikar), vilka först vid vakans fick ersättas av underofficerare.^^ Denna begränsning av bisittarantalet hade medgivits redan tidigare då krigsdomstol inte kunde sammansättas med det höga bisittarantal krigsartiklarna stadgade; befälet visade sig under krig ofta inte utan olägenhet kunna frånvara från sina ordinarie sysslor för att deltaga i krigsrättsförhandlingarna.^® 1755 års förslag gav således även underrätterna karaktär av solid officerssammanslutning. I denna domstol bereddes emellertid plats för en lagfaren ledamot, auditören, vilken förde rättens dombok och hade att yttra sin mening i förevarande mål före övriga ledamöter. En väbel skulle genomföra åtalet, men denne förutsattes inte äga någon formell juridisk utbildning över huvud taget. I varje fall sköttes senare väbelsysslan vanligen av en särskilt kommenderad underofficer, en ordning som skulle komma att bestå ända fram till 1914. Krigsmaktens process förutsattes följa allmänna rättegångsprinciper i alla fall, som inte uttryckligen undantogs genom specialregler i den militära rättegångsordningen.^® De nya krigsartiklar, som ersatte de karolinska 1795 och 1798, lagfäste 1755 års underinstansförslag.^^ Krigsrätt skulle förordnas av förbandschef och besättas med överstelöjtnant eller major som ordförande samt sex officerare och en auditör som bisittare. I krigshovrätten insattes förutom de sju militärerna även en krigsjustitiarie, ofta kallad överauditör (1798 års kr.art. 14: 2, 4, 7). Därmed var krigsrättskipningen upp till revisionsnivån förvandlad till en officersangelägenhet. Först i Högsta domstolen bröts den militära dominansen. I revisionsmålen, de s.k. generalauditörsärendena, utbyttes två justitieråd mot två officerare av generalsrang. 2.2. Krigsdomstolarnas kompetens Gränsdragningen mellan militär och civil rättskipning skedde efter några enkla principer, somi praktiken inte alltid kunde tillämpas utan osäkerhet. 1680-talets lagstiftning byggde på principen att indelta krigsmän endast stod under militär domvärjo, då de befann sig i tjänst genom att vistas i garnison och i fält, på marsch, möte eller arbete. I övriga fall upptogs brott1755 års krigsart. förslag art 170, 172, 173, 176, Ärstrycket. Om förslagets tillkomst, se Grabe s. 206 ff. 25 Colling 4: 15, B 179 d, UUB. Modéer 1974 s. 260 f., 265. 1755 års krigsart. förslag art. 197. Både i samband med de karolinska krigsartiklarnas tillkomst och utgivandet av 1734 års lag hade Inskärpts att det militära rättegångsväsendet skulle följa allmänna processuella regler i alla fall, som inte uttryckligen undantogs härifrån. Jmf. KBr 16.3.1738, Jusléen I s. 25 f. 2^ Ärstrycket. 26

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=