142 straffade ju inte för att plåga och försona utan för att förekomma brott och förbättra den brottslige; om nu förbättring och prevention var syftet bakom all straffrätt, således även militärstraffrätten, hörde militär kriminalrätt och extrajudiciell bestraffningsrätt så nära samman att af Dalström ansåg sig av den anledningen ha skäl att avvisa Livijns skarpa gränsdragning mellan kriminellt och polisiärt; den extrajudiciella rättskipningen finge därför inte på mer uttalat sätt avvika från de processuella villkor som gällde för den militära rättskipningen i övrigt. Benämningen »extrajudiciell» uppfattade af Dalström därför som oegentlig och felaktig; det extrajudiciella förfaringssättet måste »likasomi all annan lag ytterst vara i överensstämmelse med Jus Naturale et Sociale»; ingen kunde nämligen åläggas straff extra judicium eller sine judicio utan att avvika från den samhällets rättsordning, som skyddade den enskilde mot godtyckligt våld. af Dalström godtog benämningen »militär polis» som beteckning på en rättskipningsåtgärd, där en enda person höll rannsakning och fällde dom. Men han höll hårt fast vid principen att en sådan militär processform inte fick brukas annat än efter noga fastslagna och preciserade rättsregler »och att dessa föreskrifter böra utstakas i krigslagen tycks ej tarva något bevis». Mot den av af Dalström uttryckta majoritetsståndpunkten formulerade Livijn ett genmäle som i koncentrat återgav hans militärstraffrättsllga doktrin.®^ Den oeniga reglementskommittén beslöt lämna tvistefrågan till Kungl. Maj:ts prövning hellre än ta ett avgörande i voteringsväg. Kungl. Maj:t begärde i sin tur yttrande från Förstärkta krigshovrätten, vilken därigenom tvingades ta ställning för egen del om placeringen av de extrajudiciella rättsreglerna. Domstolen stannade slutligen inför alternativet att infoga de omstridda reglerna i reglementet. Bakom resolutionen stod Krigshovrättens ordförande general von Schultzenheim, Livijn, den andre till Förstärkta krigshovrätten knutne juristen, hovrättsrådet R. Martin samt fem militära ledamöter.®^ Under intryck av responsan ändrade reglementskommitterade av allt att döma mening, ty då af Dalströmsenare fick kommitténs uppdrag att ensam fullborda reglementsförslaget i detalj efter de av kommittén föreslagna riktlinjerna, kom detta förslag att innehålla ett kapitel med detaljerade G. af Dalström t tjänstgöringsreglementskommitténs prot. 3.4.1835, E 4565, RA. C. Livijn t tjänstgöringsreglementskommitténs prot. 22.4.1835. Såväl af Dalströms som Livijns protokollsdiktamina samt en i koncept bevarad reservation av Livijn tillkommen efter den 22.4.1835 och riktad mot kommittémajoritetens ståndpunkt (Sedan jag reserverat mig emot. . ., Vf 146: 8, KB) bif. kommitténs framställning t KM 28.4.1835. 55 KHR:s prot. 3.6.1835, RA. Förstärkta KHR:s prot. 12.8, 26.8.1835, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=