37 efter skälighetsprövning revidera underinstansernas utslag. Långt in på yngre frihetstiden förefaller regementskrigsrätterna inte allmänt ha tilllåtits döma i direkt leuteration.-*’ 1766 års armérättegångsreglemente medgav dock lägsta instans att vid första resan rymning utmäta 15 par spö eller tre varv gatlopp, vid andra resan 24 par spö eller fem varv gatlopp och först vid tredje resan dödsstraff, varefter domen skulle »refereras» till överrätten.^® Fyra år senare vidgades befogenheten till fredstida brott gällande inbrottsstöld, stöld och snatteri på post och från kamrat eller inom garnison, dubbel legotagning och förskingring av den militära utrustningen.^^ Gustaf III inskränkte som vi sett dödsstraffets användning ytterligare genom att förbjuda myndigheterna att fullborda straffet utan hans egen stadfästelse.^- Det berömda beslutet i detta ämne från 1778 gällde naturligtvis även det militära rättsväsendet.^^ Underställnings- och leuteratlonsförfarandet var emellertid behäftat med uppenbara komplikationer. De långa avstånden mellan generalkrigsrätt och förbanden ute i landet gjorde proceduren tidsödande. Därtill komatt generalkrigsrätternas leuterationsmakt upphörde i krig eller omgärdades av restriktioner, som förbehöll vissa brott åt konungens revision.^^ Den allvarligaste komplikationen följde emellertid av leuterationssystemets inreegenskaper. Deständiga leuterationernavar oförenligamed militärstraffrättens huvudavsikt, avskräckningseffekten. Den pommerske krigsflskalen har säkerligen givit en riktig bild av leuterationsinstitutets undergrävda psykologiska verkan på soldaterna, då han i en inlaga till generalauditören anförde, att det ymniga bruket av livsstraff medfört att dödsdomarna »i synnerhet i fredstider och I en garnison, där de ofta avkunnas, ej haver det minsta förskräckande, då delinkventerna genom dagliga exempel lärt, att de av Generalkrigsrätten alltid leutereras».^'”’ Det centrala militärstraffrättsllga problemet, att komma till rätta med rymningarna, förmådde militärjuristerna inte lösa med hjälp av regelmässigt leutererade dödsstraff, vilkas leutererade påföljder kunde verkställas först lång tid efter förbrytelsernas begående. -* KM t. GKR vid Zandcrska regementet 15.10.1740, L 350, UUB. Modéer 1974 s. 281 ff. Jmf. även doktrinen genom Nchrman 1759 s. 247 ff. 1766 års armérättegångsreglemente p. 3. Om de båda straffens ekvivalens, se Grabe s. 210 f. 1770 års armérättegångsreglemente pp. 2, 3. Anners 1965 s. 228 ff. KM t. GKR 1.11.1778, GKR:s arkiv, RA. KM t. melerade amiralitetsöverrätten 23.9.1788 samt KMt. KHR och GKR i Pommern 6.12.1793, 25.5.1798, 22.3.1803, Generalauditörens registratur, RA. Om konungens delegering av leuterationsmakten i krig, se Sjöberg s. 2 ff. Krigsfiskalen H. G. Ronander t. gencralauditören F. Gyllenborg 31.5.1795, Generalauditörens arkiv, ink. handl., suppl. serie 1719—1812, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=