68 rättspolitiska problem har således vid detta tillfälle liksom hundra år tidigare bestått i att hålla soldaterna kvar vid truppen.- De militära domstolarna utdömde med hänsyn till den försvårande omständigheten att brotten begåtts under krig dödsstraff, vanligen i form av det militära honnörsstraffet arkebusering.^ Utslagen reviderades därefter men med erkännande att underrätternas domslut varit lagligen grundade. Som skäl till minst 21 fall av ren benådningskaraktär åberopades ett pardonsplakat från juni 1809. 48 fångar frigavs utan vidare straffåtgärder sedan de ansetts ha sonat sina brott redan genom en längre tids förvaring i rannsakningshäkte. Till gatlopp och fängelse på vatten och bröd förvandlades dödsdomar avseende rymning, order- och subordinationsbrott medan spöstraff drabbade rymmare som överfallit överordnad. Med spöstraffet kombinerades i betydande utsträckning även ett efterföljande fästningsstraff. Det är betydelsefullt att notera att två rymmare t.o.m. fått sina dödsdomar förvandlade till extrajudiclell bestraffning, som fick bestämmas av vederbörandes befälhavare.^ Revisionsbesluten följer ur figur 1. Av sammanställningen framgår att gatlopp och fängelse på vatten och bröd tillämpats oftare som bestraffning för mera entydigt militära förbrytelser medan spöstraffet förbehållits förseelser som utom militär kvalifikation även inneburit en förbrytelse mot allmän strafflag. Den senare kategorin utkristalliseras än tydligare genom det efterföljande straffarbetet, vilket endast i undantagsfall är noterbart beträffande de övriga strafformerna. Två viktiga slutsatser kan dras ur detta rättsfallsmaterial. Dels åsattes brott, för vilka krlgsartiklarna i krig stadgade dödsstraff, efter Kungl. Majrts revision straffsatser, somlåg inomgränserna för den 1812 fastställda extrajudiciella korrektionens latituder, förutsatt att vi förvandlar gatloppet i motsvarande kvantitet prygel enligt de principer som fastslogs i samband med 1812 års reform. Gatlopp var redan tidigare möjligt att förvandla till fängelse på vatten och bröd.^ Dels kan man i själva straffarten märka en gränsdragning mellan en särskild militär brottskategori och sådana förbrytelser för vilka straff redan fanns stadgade i allmän lag. - Framställningen bygger på generalauditörens registratur i RA, vilket åtminstone fram till december 1808 lämnar ett selektivt urval av det totala antalet revisioner. Leuterationsmakten innehades nämligen till denna tidpunkt av befälhavarna över norra finska, västra och södra arméerna, vilkas resolutioner ej synes ha införts I registraturet. ® Enligt Colling (5 Kap. 5 §) gällde arkebuseringen som en »marque d’honneur de grace» för delinkventen, B 179 d, UUB. * Generalauditörens registratur 23.12.1808 (lantvärnsmannen O. Lindström) ochl9.10. 1809 (roteringskarlen C. Antonsson), RA. 5 SB 5:5.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=