50 hade därför inte tillmätts betydelse. Så snart staten däremot, somfallet blev genomden stora revolutionen i Frankrike, betraktades som en allmän angelägenhet, rubbades grundvalen för rättssystemet; inom det civila rättsområdet genom en närmast total nedbrytning av den äldre privilegielagstiftningen och påbörjande av ett lagstiftningsarbete, som gav rättssystem och rättsväsen en ny karaktär; inom det militära genom en omvärdering av militärlagarnas rättspolitiska uppgift: i motsats till den absolutistiska statens passive undersåte förutsattes medborgaren äga ett omedelbart ansvar för statens bestånd. Han var därför skyldig att själv bidra till statens försvar. Det drakoniska rättssystem, somtidigare tvingat legoknekten att fullgöra sina kontraktuella stridsuppgifter för andras intressen, blev obsolet så snart krigaren/medborgaren stred för sin egen sak.^ Med den nationella värnpliktshärens framväxt och konsolidering under revolutions- och napoleonkrigen följde därför med nödvändighet ett betydande militärrättsligt reformarbete. Här skall två sådana reformprojekt kortfattat beröras: det franska och det preussiska. 1.1. De franska reformerna Under loppet av 1790-talet framväxte i det revolutionära Frankrike en militärstraffrätt och militärprocessrätt som bjärt kontrasterade mot samtida europeisk militärrätt. Den militära straffrätten fixerades i två lagar, dels Gode militaire 1791, dels Gode des délits et des peines pour les troupes de la République av den 21 Brumaire år 5. Tillsammans bildade denna lagstiftning vad som senare, efter tillkomsten av Gode pénal, kallades Gode pénal militaire. Här behandlas de två lagarna som ett regelkomplex. Gode pénal militaire bygger på en lagfäst legalitetsprincip uttryckt med orden Les délits militaires consistent dans la violation, définie par la loi, du devoir militaire, et la loi determine les peines qui doivent y étre appliquées, samt aucun fait ne peut étre imputé d délit militaire, s’il n’est déclaré tel par la loi. Den militära lagen gjorde med andra ord samma principiella deklaration som Gode pénal av den 25,9.1791: Nul ne pent étre puni qu’en vertu d’une loi etablie et promulgée antérieurement au delit et légalement appliquée.^ Under loi subsumerades även ordningsregler utfärdade av arméns överbefälhavare. En militär person kunde således mycket väl lagföras inför allmän domstol men en »ren» citoyen däremot ej annat än i undan- * Delbruck 1920 s. 302, 461 ff. Engelberg s. XXI ff. von Frauenholz 1941 passim. Höhn s. 250 ff. Jahns 1885 s. 346. Lehmann 1886—87 samt 1902—05 båda passim. Kessel passim. Korfes passim. Meynert s. 162, 196 f. Palmer s. 219. Pertz passim. Ritter s. 60 ff. Samuelsson s. 10 f. Det militärteoretiska skiftet framgår kanske främst hos krigsteoretiker som Clausewitz och JomIni. * Schmidt 1947 s. 219.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=