49 att framgå av undersökningens fortsättning ett den militära disciplinens särmärke. Men polisrättskipningen gav även precis som den militära extrajudiciella rättvisan ett substitut för den sociala kontroll, som försvinner när en lokal befolkning väl nått en viss storlek. Ett huvudobjekt för den polisiära verksamheten var nämligen övervakningen av tjänstehjons, tjänares, daglönares och fattighjons liv, leverne och utkomst. På samma sätt och i samma polisiära former kunde den militära disciplinmakten övervaka det krigsfolk, somnästan uteslutande rekryterades från det sociala bottenskikt, mot vilket polisens kontroll riktades. Att den polisiära verksamheten inneburit kraftigt ökade möjligheter att med straff inskrida mot företeelser som fylleri och två typiska manifestationer av social utslagning, är alldeles up- 82 vanart, penbart.®^ III. Beväringshär och militär strafflagstiftning Kevolutiofjs- och napoleontidens militärrättsligareformer Det preussiska disciplinsystemets blinda och mekaniska lydnad hörde naturligt hemma i en statsformav oligarkisk eller fursteabsolutistisk art. Med de stora revolutionerna under senare delen av 1700-talet underminerades både den socioekonomiska och politiska grunden för det klassiska preusseriet. De revolutionära staternas, främst Frankrikes, krigsmakter kom till skillnad från föregångarna att byggas på folkhärar. Dessa härar rekryterades inom varje nation och sammanhölls av vissa bestämda politiska, ekonomiska, nationella eller ideologiska strävanden. Krigen komhärigenom att föras för andra syften än tidigare. Medan krigen under despotins dagar främst betraktats som medel för furstlig intressepolitik, tog de under revolutionseran karaktär av nationella kamper och upptrappningar av den fredliga politikens ekonomiska och sociala mål. I motsats till legosoldaten slogs den revolutionäre soldaten för sin egen sak, inte furstens. Krigets mål var fiendens fysiska utplåning. Slagen blev utpräglade masslakter. Den nya krigföringen tvingade krigsledningarna att till det yttersta tillvarata nationens stridspotential. Den psykologiska faktor, som yttrade sig i hela folkets vilja att försvara sig och sina nationella intressen, blev av avgörande betydelse. Drillsystemet hade förutsatt att invånarna var undersåtar; den allmänna stridsviljan och beredskapen att försvara egna intressen 1. Med vanart avses bl.a. lösdriveri, frivillig eller ofrivillig arbetslöshet, dvs. försvarslöshet i legohjonsstadgans mening, tiggeri, liderligt leverne. Fallström s. 83—167. Fallström har detaljstuderat brottsutvecklingen i Göteborg 1800—1820, där en poliskammare inrättades 1807. 4 Nygren
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=