127 Promemorians uttryckssätt indicerar att hedersförfarandet i verkligheten redan var i bruk vid svenska förband (»med varning av kamrater»). Tibells avfattning av krigslagsprojektets stadgar om »förbrytelser mot sedligheten» innehöll ett utomordentligt viktigt nytt moment i jämförelse med krigsartiklarna. Befälhavare ålåg att övervaka alla underlydandes »anständighet, sedlighet och rättskaffenhet, så väl då de äro i tjänstgöring som i deras enskilda levnad (!). Förgår sig någon däremot och tjänliga varningar bliva utan verkan, använde befälhavaren dess extrajudiciella bestraffningsrätt». Upprepade extrajudiciella korrektioner för de i promemorian omnämnda fallen (fylleri, dobbleri, liderlighet och oskickligt uppförande) medförde för alla krigsmannakategorier slutligen förlust av tjänst. Ett hedersförfarande påfallande likt det av Cronstedt påyrkade kan alltså skymtas bakomkrigslagsförslagets formellt neutrala text.^*"’ Carl XIV Johans och Tibells projekt till krigslag kom att förbli ofullbordat. Den främsta anledningen var Tibells död 1832, men det var ändå dömt på förhand. Genom sitt starka beroende av de föråldrade krigsartiklarna var denna fransk-svenska lagprodukt helt enkelt alltför otidsenlig för att kunna erbjudas krigsmakten som ett realistiskt alternativ till den nya militärstraffrätt som samtidigt höll på att ta form inom Förstärkta krigshovrätten. Det lades definitivt ad acta år 1834. För denna undersöknings vidkommande äger det ett betydande intresse. Först och främst är det närmast förbluffande att själva lagprodukten —en hel strafflag —kunnat förbli okänd under nästan halvannat sekel. För det andra, och det är kanske viktigare ur den totala rättsutvecklingens synpunkt, innebar lagprojektet att ett betydande steg togs bort från den legalistiska grundsyn som omfattats så kraftigt av 1826 års kommittemajoritet. Denna slutsats får onekligen en särskild pregnans av det faktum att den svenska krigsmaktens kunglige chef, Carl XIVJohan, och dess störste administrative begåvning, G. W. af Tibell, stod som krigslagsprojektets upphovsmän. Konsekvenserna härav kommer att framgå av framställningens fortsättning. VIII. Clas Livijn och doktrinen om den paternella disciplinrätten Förstärkta krigshovrätten komatt genomföra sitt utredningsarbete mot den bakgrund som tecknats i föregående kapitel. Dess resultat vanns alldeles klart under inflytande från Lagkommittén, men i flera viktiga avseenden utfördes en mycket självständig lagstiftnlngsuppgift. Någon i arkivmateKrigslagsförslaget 2: 160—164.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=