51 tagsfall underkastas militärrätt. Allmän straffrätt betraktades med andra ord som primär i förhållande till militärstraffrätten; den senare var en speciallagstiftning framtvingad av militär nödvändighet och därför omgiven av den största tillämpningsrestriktivitet. Utifrån den stränga legalitetsprincip, på vilken Code penal militaire vilade, formulerades brotts- och straffbestämmelserna. I förhållande till samtida lagstiftning var det franska lagverket knappast särskilt humant. Dödsstraff i form av arkebusering stadgades av 1791 års lag i 17 och i lagstiftningen av år 5 i 27 fall. Men det bör understrykas att dödsstraffen i ungefär hälften av fallen var fakultativa, dvs. domstolarna tvingades inte tillgripa livsstraff annat än vid särskilt svåra brott. Vanligaste straff vid sidan av dödsstraffet var frihetsstraff med eller utan järnslagning. Vid sidan av den lagstadgade straffrätten ägde varje armégeneral och kommendant rätt att utfärda ordningsregler och disciplinstraffbestämmelser. Några vanhedrande disciplinstraff torde över huvud taget inte alls ha förekommit.^ Det militära rättegångsväsendet reglerades i omgångar. Av grundläggande betydelse blev rättegångslagen 22 september 1790, vilken principiellt gjorde militärdomstol till en jurydomstol. Jury sammansattes med proportionellt bestämda andelar för varje militär grad, dock så att den anklagades intressen skulle tillgodoses genom en större representation för hans grad. Åklagarsysslan låg i händerna på en commissaire-auditeur med ställning som självständig offentlig åklagare 1 militärmål. På åklagaren låg att bevisa den tilltalades skuld. På åtalsjuryn låg att bestämma om åtalad handling var att anse som crime, délit eller som crime militaire eller délit militaire. Fällande jurybeslut fick endast meddelas med sju niondels majoritet och måste dessutom innehålla en närmare bestämning om brottslingen var coupable, criminel, non coupable, coupable mais excusable, convaincu du fait mais non criminel. På denna grundval meddelades utslag, som om det avsåg dödsstraff, måste verkställas redan samma dag. I denna rättegångsordning fanns knappast ett spår av de många processuella oklarheter som belastade inte minst det svenska rättegångsväsendet, överhuvudtaget präglades hela lagen av sträng legalitet. Domstolsfunktionerna var skarpt fixerade till förmån för den anklagades rättigheter. Likaså gavs exakta bestämningar av domstolens kompetens att upptaga olika brott samt regler omde förhållanden, under vilka brott fick straffas.'* 1790 års rättegångslag kompletterades två år senare för att anpassa rätte- ® Code militaire 30.9.1791, publ. i Duvergier III s. 462 ff. Code des déllts ct des peines pour les troupes de la Républlque 21 Brumalre år 5 (11.11.1796), publicerad i Duvergier IX s. 224. Picq passim. * Décret qui fixe la competence des tribunaux militalres, leur organisation et la maniére de procéder devant eux 22.9.1790, Duvergier I s. 378 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=