RB 33

129 för denna ståndpunkt var således att rättssäkerheten aldrig på sätt som framhållits i den Tibellska krigslagskommittén fick ifrågasättas som hinder för disciplinen; först då den militära rättsordningen genomsyrats av det allmänna rättsmedvetandets värderingar och grundsatser fanns förutsättningen för att skapa och vidmakthålla en säker och varaktig disciplin inom en på beväringsprincipen uppbyggd armé. Liksom sina samtida militära motståndare förutsatte Livijn att disciplin inte kunde undvaras i någon funktionsduglig armé; utan disciplin gavs ingen möjlighet att leda trupp under samordnat befäl; samtidigt var disciplinen av stor betydelse för den enskilde soldaten; den ökade hans stridsförmåga och uthållighet samt stärkte hans mod och pliktkänsla mot fäderneslandet.'* Disciplinen uppfattades därför somsjälen i krigstjänsten. Stridens utgång berodde ofta på förmågan hos de lydande att verkställa order. Detta föranledde Livijn att acceptera den militära ståndpunkten att lydnad i strid måste vara blind. Men därav följde inte att denna blinda lydnad fick utvidgas till förhållanden som låg därutom.'* De fri- och medborgerliga rättigheter som tillförsäkrats svenska medborgare i allmänhet gällde även krigsmaktens medlemmar. Soldaternas rättsställning kunde därför inte försämras i förhållande till andra medborgares genom överdrivna subordinationskrav. Livijns tankegång byggde synbarligen på en premiss om balans mellan disciplinära krav och medborgerliga rättigheter.® Livijns militärstraffrättsliga reformprogram innefattade på detta sätt två komponenter: reformerna måste ta hänsyn till både omtanke omsoldaternas rättssäkerhet i och utomtjänsten och värnandet av en riktig disciplin. Livijns omedelbara straffpolitiska mål var att bli kvitt prygelstraffet. Skälen för detta var tre: * Livijns »disciplinbetänkande». Denna akt ingår som första nr i Vf 146: 7, KB, saknar rubrik och datering. Den citeras i fortsättningen »Disciplinbetänkandet» med hänsyn till innehållet, som främst berör den extrajudiciella bestraffningsrätten. Disciplinbetänkandet får här ersätta ett till Förstärkta krigshovrättens protokoll 13.5.1831 fogat men nu förlorat utlåtande av Livijn i samma ämne, vilket av Förstärkta krlgshovrätten ansågs så fullkomligt uttrycka dess enhälliga mening att det ansågs böra införas i domstolens kommande krigslagsförslag som motiv till reglerna om extrajudiclell bestraffning. Jmf. även Livijns Strödda Anteckningar angående Krigs-Lagarne, KVH 1829 s. 184; i fortsättningen citeras dessa Strödda anteckningar. ^ Förstärkta krigshovrättens prot. 7.5.1828. Strödda anteckningar s. 184 f. * »Det gives ingen inrättning i samhället, på vilken dess regeringsform såsom grundprincip för alltsammans ej trycker en stämpel av laglikmätighet eller godtycke. När för den skull under ett lagbundet samhällsskick konungens myndighet begränsas av bestämda lagar, så måste också samma lagar gälla, då han i egenskap av högste befälhavare för krigshären utövar sin konungsliga makt.» Disciplinbetänkandet. 0 Njjarcn

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=