5 mänhet som viljelösa redskap i förmäns händer; 1900-talets storskaliga krigsförbrytelser var åtminstone delvis en konsekvens av dessa lärors accepterande. Av dessa internationella militärrättsdoktriner var Sverige delvis berört. Under 1800-talet utvecklades den svenska militärstraffrätten på ett sätt som allt kraftigare betonade förmans prerogativ och den underlydandes skyldigheter att lyda även i frågor som ingrep mycket djupt i privatlivet. I Sverige bröts militarismens' udd i realiteten redan vid sekelskiftet genom ett omfattande militärt lagstiftningsarbete. Den militärrättsliga utvecklingen var emellertid i överraskande grad avhängig av den allmänrättsliga. Ett studium av den militära straff- och processrättsliga utvecklingen fram till sekelskiftet —sett utifrån spänningsförhållandet mellan den lydandes subordination och personliga integritet —visar nämligen att rent allmänrättsliga grundidéer i huvudsak frambringade ett rent militaristiskt slutresultat. Hur denna komplicerade rättsutveckling möjliggjordes utgör temat i denna framställning. 2. Undersökni}7gens inriktning Den svenska militärstraffrätten präglades i likhet med all straffrätt i äldre tid av föreställningen att brott måste förebyggas med hjälp av avskräckande och terroriserande straff, som i många fall krävde den brottsliges liv. En straffrätt byggd på denna grund ägde emellertid en stor svaghet. Straffsatserna måste ständigt ökas för att behålla allmän preventionseffekt, vilket på ett tidigt stadium i straffrättsutvecklingen förryckte varje rimlig proportion mellan brott och straff. Efter hand måste därför de lagskipande myndigheterna söka andra straffarter än döds- och stympningsstraff, som behöll brottslingen vid liv men bevarade en allmän preventionseffekt. Som sådana ersättningsstraff brukades inom militärstraffrätten kroppsstraff i formav gatlopp, spöslitning och prygel. I fortsättningen benämnes de med en gemensam term »affliktiva» straff. Efter värnpliktsinstitutets lagfästning i Sverige i början av 1800-talet restes invändningar även mot de mildare affliktionsstraffen, vilka inte ansågs lämpliga mot soldater, som ställts i ledet av plikt mot fäderneslandet. Som ersättning för de affliktiva straffen infördes arreststraff i olika former. Verkan av arreststraffet liksom av de tidigare affliktionsstraffen ansågs av straffrättsteoretikerna vara beroende på straffverkställighetens närhet till brottstillfället. Ju snabbare bestraffningen följde på brottet, desto mildare kunde straffet utmätas. Följden blev att huvuddelen av rättskipningen måste överflyttas från den långsamma domstolsprocessen till ^ Ang. begreppets användning för studium av en långsiktig samhällsutvecklingsproccss, se Ritter passim.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=