165 Då det gällde att bli kvitt prygelstraffet kände representanter från alla fyra stånden också sitt ansvar; i fem motioner yrkades på prygelstraffets avskaffande ur den militära straffrätten. Hos adeln anknöt C. A. Adlersparre direkt till Cederschjölds motion från 1840; rättskänslan krävde prygelns avskaffande; vad som borde sättas i prygelns ställe fick bli ett huvudbry för de rättslärda, menade Adlersparre. Likartade tongångar klingade även i två bondeståndsmotioner, vilka erhöll massinstämmanden inom bondeståndet.^** De idérikaste framstötarna gjordes hos borgerskapet av Ridderstad och publicistkollegan August Blanche. Ridderstad tog fasta på ett argument som vi tidigare mött hos både von Essen och Livijn. OmSverige skulle kunna hävda sig mot en materiellt och bättre utrustad fiende, måste den svenska materiella underlägsenheten kompenseras genom moralisk överlägsenhet. Denna moraliska kraft uppammades inte genom stryk utan genom hedersam behandling av soldaterna. Den heder prygelkäppen representerade hade inte sitt säte i huvudet eller bröstet på soldaten, framhöll Ridderstad, »utan på ett sämre ställe, och att söka efter arméns heder där är att scandalisera den».^" I liberalen August Blanches motion klingade de Livijnska strängarna rent. Blanche försökte inledningsvis klargöra vad som menades med disciplin. Disciplinen var den kraft som höll samman tusentals människor med olika åsikter, lynnen och böjelser till en samverkande helhet under en enda befälhavares ledning; disciplinen måste å ena sidan vara omedelbar och ovillkorlig men å andra sidan inte utplåna den lydandes förmåga att tänka själv; den egna tankeförmågan var nämligen i högsta grad nödvändig även inom det militära, hävdade Blanche, eftersom disciplinen måste vila på vissa moraliska grunder som insikt i och begrepp om krigsföretagets mål eller förtroende till förmannens förmåga att leda truppen samt aktning för förmannens större militära vetande och moraliskt högtstående karaktär, »varigenom allenast den hängivenhet kan alstras, som måste träda i stället för den egna övertygelsen i alla de fall, man ej förstår eller rent av betvivlar riktigheten av givna befallningar». De moraliska begreppen förtroende, aktning och tillgivenhet för förman uppfattade således Blanche somdisciplinens grundläggande förutsättningar; där de saknades, rådde skendisciplin; den lydnad, som följde på prygelstraff, kunde på sin höjd betyda något i fred, då en mängd småaktigheter i tjänsten fick träda i stället för stridens mödor och vedervärdigheter; i krig var prygeldisciplinen däremot ohållbar, ty då hjälpte endast soldatens förtroende för befälets skicklighet och tilliten till det egna modet.^** 3® RAP 1859/60: 1 s. 104, BoP: 1 s. 62 f., 2 s. 457 f. ” BrP 1859/60, bilagor s. 3 ff. BrP 1859/60, bilagor s. 10 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=