91 prygelstraff var tillåtna; 6. Ausstossung ans dem Soldatenstande medförde förutom förlust av militär grad och vissa viktiga ekonomiska och sociala förmåner förknippade med tjänsten även förlust av eventuellt adelskap och nationella hederstecken; den bestraffade ansågs därtill inkompetent att inneha offentlig tjänst eller förtroendeuppdrag; 7. Körperliche ZUchtigung kunde endast exekveras mot soldater nedflyttade i soldaternas andra klass; straffet skedde med prygel i avskilt rummen i närvaro av några den strafflidandes kamrater och förmän; lägsta tillåtna straffsats var tio, högsta fyrtio prygel. Var delinkventen alltför svag för att utan fysisk risk undergå straffet, fick det utbytas mot frihetsstraff; 8. Vermögens-Konfiskation', 9. Arreststrafe. Av alla dessa straffarter är arreststraffet den viktigaste ur svensk receptionssynpunkt. Arreststraffen indelades i Gelinder Arrest, vilket innebar insättning i ensam cell. Straffet tillämpades även mot meniga med vissa undantag. Längsta strafftiden var 12 veckor. Mittler Arrest innebar insättning i ensamcell med förlust av tobak och brännvin under hela strafftiden samt kosten inskränkt till vatten och bröd under tre dagar samt vanlig kost den fjärde, översteg dock straffet sex veckor mildrades kostinskränkningen till varannan dag. Längsta strafftiden var 12 veckor. Strenger Arrest medförde inspärrning i låst, mörkt rum utan säng och med samma kostinskränkning somMittler Arrest. Avbrott i Gelinder Arrest skulle göras var fjärde dag. Denna straffart var främst tillämplig mot meniga med en längsta utsträckning av sex veckor. I undantagsfall kunde exekutionen ytterligare skärpas genom att cellgolvet försågs med upprättstående ribbor, vilket gjorde vila direkt på golvet ytterst obekväm. Förelåg hinder för arrestexekution, t.ex. under truppförflyttning, kunde straffet utbytas mot inskränkning i kost och förplägnad eller åläggande av särskilt extra arbete efter tjänstens slut eller (vid strängarrestbestraffning) den straffskyldige dagligen bindas vid ett träd under högst tre timmar på ett sätt somomöjliggjorde för honomatt sitta ner. Arreststraffen utgjorde disciplinkorrektionens centrala påföljder, men det bör understrykas att gränsen för bestraffningsberättigad chefs möjlighet att bruka arreststraff var satt förhållandevis långt ner i strafflatituderna; straff i latitudernas övre skikt förbehölls således militärdomstol att utdöma. För att ge förman möjlighet att korrigera även förseelser som inte påfördrade straff av arrests styrka medgav lagen tillrättavisningar och en rad enklare disciplinstraff utan straffkaraktär. Inom förbandschefs disciplinmakt låg följande disciplinära korrektionsalternativ: 1. Tillrättavisning (Verweise) av stegrad skärpningsgrad: utan vittnen eller i förmans närvaro; För officerare:
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=