RB 33

42 med hjälp av snabbt exekverbara bestraffningar. Vi skall senare klargöra tanken bakom det extrajudiciella snabbhetsbegreppet.^^ I övrigt ger källmaterialet inga väsentligare upplysningar omkommissionens överläggningar i den extrajudiciella betraffningsfrågan.^® Den extrajudiciella rättskipningen intog därför en central plats i de nya krigsartiklarnas bestraffningssystem. Det extrajudiciella förfarandet var tillämpligt vid ett stort antal i krigsartiklarna angivna fall, dessutom som arbitralt straff då underlydande ej verkställde order tillräckligt snabbt, komför sent till tjänstgöringen, begick fel i exercis och disciplin, ej iakttog puts, visade brist på anständigt uppförande, misskötte vapen och utrustning, hemföll till liderlighet, vågspel och dryckenskap eller vanvårdade den aktning han borde äga av andra; kort sagt, i alla mål inom tjänsten, som inte rörde tredje mans rätt, var klara och ostridiga, iakttagna av den betraffningsberättigade chefen själv eller utrönta och erkända vid majorsförhör. Därtill komäven alla förbrytelser utomtjänsten somkunde förlikas och nedläggas, då klaganden nöjde sig med att förbrytaren bestraffades extrajudiciellt.®' Den betydelsefullaste nyheten i 1795 års krigsartiklar torde inte ligga i den vida arbitrala bestraffningsrätt som tillerkändes cheferna utan att den rättighet nu avskaffades som tidigare medgivit den tilltalade att få målet upptaget vid domstol, om han så önskade. »Nu förklaras någo[n] skyldig till extrajudiciell bestraffning,» hette det. »Då bör han utan knorr och motsträvighet densamma undergå, så kärt honom är, att icke särskilt för kriglydnadsbrott straffad varda» (2: 7). Prövning inför krigsdomstol fick ske först efter korrektionen, »ty klaganden har då redan fullgjort krigslydnaden och rättigheten att visa sin oskuld kan ingen förnekas (2: 9). Klagan utan fog renderade emellertid officer eller underofficer en månads arrest på högvakt och manskapet kroppsstraff (2:10). Befanns den straffade ha lidit med orätt, ägde han att med krigsfiskalens hjälp anställa rekonventionstalan mot den felande chefen, som löpte risken att dömas tjänsten förlustig eller degraderas på viss tid (2: 11). Soldatens första skyldighet blev därför att visa förmannen vördnad och oinskränkt lydnad, även då han behandlades med orätt. »Huru bör soldaten förhålla sig, då han tror att honom sker orätt?» frågades det i flera soldatinstruktioner.» Först lyda och tiga och sedan klaga, varvid han måste iakttaga att icke klaga utan skäl och bevis och därvid uttrycka sig med anständighet,» löd katekesens svar.®® Oordnade kommittéhandlingar I: 139 (Lagkommissionens betänkande), RA. ** Lagkommissionen 1792—1808: protokoll februari—april 1795, RA. 1795 års krigsartiklar 2:2 motsvaras I 1798 års krigsartiklar av 2: 18. Soldatinstruktioner för Älvsborgs, Södermanlands, Södra skånska, Västmanlands och Västgöta regementen 1811—1812.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=