174 Det blev i stället under riksdagsarbetet en förändrad syn på behövligheten av särskilda militärrätter mödosamt och långsamt tog form. Egenartat nog komdock ständernas intresse under ett helt kvartssekel att nästan uteslutande inrikta sig på krigshovrättsinstitutionen, dess anmärkningsvärt höga kostnader och rättsliga vådor. Vid riksdagen 1834/35 framhöll överste G. A. Montgomery att Krigshovrätten som institution var oförenlig med de principer, somlåg till grund för landets konstitution, eftersom domstolens ledamöter endast kommenderades till tjänst som domare i domstolen på obestämd tid. Enligt Montgomerys mening var överrättsledamöterna oförmögna att avge vota i full frihet; deras domarförordnanden berodde på högre militärmyndigheters välvilja. OmKrigshovrätten inte kunde avskaffas eller förenas med allmän hovrätt, föreslog Montgomery därför att dess domarplatser skulle förklaras permanenta samt dess ledamöter erhålla lön på stat och förbjudas inneha annat ämbete eller tjänst vid sidan av domarsysslan.^ Lagutskottet avstyrkte motionen, synbarligen utan motsättning. Utskottet framhöll att Krigshovrätten inte endast var besvärsforumutan även första instans i mål mot officerare; utskottet drog naturligtvis i detta avseende en direkt parallell med krigsrätterna, vilka inte föreslagits bli avskaffade; krigsrätt var ju, som tidigare framgått, domstol i första instans för manskap och underofficerare. Utskottet ansåg även ärendenas sakliga utredning fordra tillgång till ledamöter, vilka själva befann sig i aktiv militärtjänst. Utskottets linje blev även ständernas.^ Efter att ha undersökt kostnaderna för Krigshovrättens drift fann sig 1839 års riksdagsrevisorer ha anledning att föreslå domstolens indragning och dess uppgifters överlämnande till allmän hovrätt. Statsutskottet, som hade att utlåta sig över revisionsberättelsen, delade revisorernas mening; utskottet antog att militär sakkunskap lätt kunde tillföras allmän hovrätt vid behandling av militärmål genom adjungering av militära ledamöter. Utskottet tänkte sig därvid en sammansättning av allmän hovrätt analog med Högsta domstolens i generalauditörsmål. Utskottet syftade till att få ett ständeryttrande till stånd angående Krigshovrätten. Däremot ansåg utskottet initiativet till domstolens indragning böra tillkomma Kungl. Maj:t. Tre stånd följde utskottets hemställan, vilken därmed blev riksdagsbeslut. Adeln avslog bl.a. med hänvisning till att Krigshovrätten behövdes för att hålla nödvändig uppsikt över krigsrätterna, oavsett om underinstansmålen fullföljdes i högre rätt eller ej. I sin underdåniga skrivelse till Kungl. Maj:t framhöll ständerna sina betänkligheter både i fråga omKrigshovrättens funktion som specialdomstol och dess sammansättning med RAP 1834/35: 3 s. 3 f. * LU:s prot. 13.6.1834, R 4122, RA. LU 1834/35:88. RAP: 12 s. 101. PrP: 8 s. 527. BrP:4 s. 1040. BoP:5 s. 770.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=