107 Straffanstalter» — som snabbt blev känt som »Gula boken» efter färgen på sitt omslag. Bokens huvudtankar hade producerats av Livijn. Åter utdömdes kroppsstraff till förmån för förbättringsfängelset. Bokens inflytande på den allmänna opinionen blev kraftigt och stegrades ytterligare när det väl blivit känt att upphovsmannen var kronprinsen.^^ Under intryck av dessa händelser stärktes Livijns personliga ställning och inflytande till den grad att han direkt utpekades som en kronprinsens justitiestatsministerkandidat inför ständernas kommande behandling av straffrågan under hösten 1840.'*“ Livijn kom emellertid att förbli i sin tidigare ställning. Men t.o.m. i detta skede av straffrågans utveckling drev han saken i för reformvännerna positiv riktning: det sammansatta utskott som beredde straffrågan använde fångvårdschefen som konsult.'*^ Resultatet blev slutligen att ständerna uttalade sig positivt till förmån för de påyrkade straffreformerna samt beviljade medel till cellfängelser av philadelphiatyp. Riksdagen 1840/41 beslöt även anvisa medel till en Lagberedning med uppgift att slutföra arbetet på ett nytt lagverk. Lagberedningen sammansattes emellertid av konungen på ett sätt som inte gav dess reformvilliga del alltför fria händer. Beredningens första arbetsår blev därigenom fyllt av motsättningar mellan ledamöterna både om omfattningen av beredningsuppdraget, om vissa av Lagkommitténs viktigaste nyheter, däribland latitudsystemet, samt framför allt om beredningens slutprodukt skulle bli en från grunden nyskriven kodex eller endast en vidareutveckling och modernisering av 1734 års lag. Däremot tycks händelserna under den gångna riksdagen ha visat att fortsatt motstånd mot förbättringsfängelserna varit utsiktslöst. Benägenheten att förorda införande av ett sådant straffsystem fanns även hos beredningens konservativa ledamöter.^^ Motsättningarna var emellertid tillräckligt stora för att besvära beredningens arbete. Vid Carl XIVJohans död upplöste Oscar I Lagberedningen och satte omedelbart en »Förstärkt» lagberedning i dess ställe med annan sammansättning. Därmed var de viktigaste personhindren ur vägen. 1855 avskaffades spö- och risstraffen och 1864 antogs den nya allmänna strafflag, som byggde på tidsbestämda frihetsstraff som viktigaste brottspåföljd.« Om Gula Boken, se Warburg II s. 64 ff. Wieselgren s. 392 ff. Livijns författarskap till Gula Boken har först påpekats av Mortensen s. 358 och senare övertygande bevisats av M. Hafström. Statssekr. A. von Hartmansdorffs dagbok 24.9.1840, E 4018, RA. « SU, LU och ABEU:s prot. 24.11.1840, R 4309, RA. SU, LU och ABEU 1840/41: 88. EU: 366, 382. BrP 5: 1451. G. Hafström s. 192 ff. Marks von Wiirtemberg s. 178. Warburg II s. 71. Wieselgren s. 398 ff. Lagberedningens 1841 prot. 11.3.1843, RA. G. Hafström passim. Inger s. 127 ff. Marks von Wiirtemberg s. 179 ff. Nelson 1950 s. 51 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=