64 oundvikliga påföljd avskräcker snarare från brott än deras hårdhet, som, då den ofta bereder eftergift av lagens krav, till äventyrs gör förbrytaren djärv och obekymrad för det endast i bokstaven hotande straffet». Hänsynen till krigsmannahedern motiverade borttagande av nesliga spöstraff för andra förbrytelser än sådana, som i allmän lag åsattes infami eller var uppenbart dolösa. Gatloppet borde likaså försvinna, ty »med skyldigheten att försvara fosterjorden synes en slik för varje känslofull och ädelt tänkande yngling ryslig och motbjudande förrättning icke böra förknippas». De sakkunniga önskade i stället ersätta gatloppet med det i tjänstgöringsreglementet tillåtna prygelstraffet med en högsta straffsats om femtio prygel två dagar i rad, »varigenom det därmed åsyftade ändamål, den felandes rättelse och andras skräck lärer kunna vinnas utan att sträcka berörde straff till en hårdhet, som kunde bliva menlig för den brottsliges framtida hälsa».'^^ Mot de av kommittén uttalade slutsatserna fann Högsta domstolen inga skäl till anmärkningar annat än i några detaljer; de godtogs även i samband med behandling i konseljen. Karl XIII framhöll emellertid att degraderingsstraffet borde avskaffas som både judiciellt och extrajudiciellt straff. Varje bruk av sabel och värja mot fel i exercis, dvs. det preussiska fuktelstraffet, fann kungen stridande mot den extrajudiciella korrektionens grundläggande principer.'*^ När väl reformarbetets grunder erhållit regeringssanktion hade kommittén fått en grundval att arbeta utifrån för det fortsatta reformarbetets vidkommande. Något lugnt slutförande av lagstiftningsarbetet skulle dock ej komma i fråga. Våren 1812 samlades ständerna till urtima riksdag i Örebro. Den utrikespolitiska situationen var nu sådan att en genomgripande förstärkning av försvarskraften framstod somofrånkomlig. Kungl. Maj:t avgav därför proposition om inrättande av en nationalbeväring. Invändningarna var efter den stora katastrofen 1809 och Finlands inlemmande i Ryssland mycket svagare än 1809. Värnpliktstanken inordnades överhuvud taget i en allmän strävan efter nationell väckelse i den för landet kritiska situationen; göticerande föreställningar var i omlopp vilket inte varit fallet tre år tidigare. I beväringspropositionen underströks att krigslagstiftningen utretts för att göra straffen tidsenliga och överensstämmande med nationalbeväringens höga ändamål. Riksdagen biföll propositionen. Utskrivningen drabbade nu med några få undantag alla män i åldern 20—25 år. Den lag som regierade utskrivningen, KK27.10.1812 ombeväringsmanskapets inrättning och utskrivning, blev således Sveriges första värnpliktslag."*- Originalet i C. Livijns arkiv, Vf 146: 8, KB. « HDGenAud 4.4.1812, RA. StPGenAud 24.4.1812, RA. *- Jansson s. 517 ff. Propositionen i Bihang t. ständernas proc. 1812: 1 s. 176 ff. Riksdagens beslut i Bihanget 1812: 1 s. 359 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=