RB 33

171 förvisad till den militära rättshistorien; reformvännerna hade all anledning att vara tillfredsställda.^" Men det fanns å andra sidan egenskaper i lagkomplexet, som med tiden skulle komma att uppfattas som en källa till rättsosäkerhet och militärt trakasseri. Märkligt nog var det delvis just de delar av lagarna, som år 1868 ansågs särskilt moderna, ja t.o.m. svar på reformkraven från tiden efter 1820. De disciplinära korrektioner, som disciplinstadgan förbehöll chef och befälhavare, framträdde i graderad form: För officerare: 1. grad: arrest utan bevakning högst 30 dagar; 2. grad: vaktarrest högst 30 dagar; 3. grad: vaktarrest mellan 31 och 60 dagar. För underofficerare: 1. grad: arrest utan bevakning högst 15 dagar; 2. grad: vaktarrest högst 15 dagar; 3. grad: arrest på vatten och bröd eller mörk arrest högst 10 dagar. För manskapet: 1. grad: vaktarrest högst 10 dagar; 2. grad: arrest på vatten och bröd eller mörk arrest högst femdagar; 3. grad: arrest på vatten och bröd eller mörk arrest mellan sex och tio dagar (8 § DSt). Mörkarreststraffet kunde för manskapet skärpas genom mistning av sängkläder. Det fick inte tillämpas mot person under 18 år utan måste i förekommande fall förvandlas till ljus arrest (12, 13 §§ DSt). I disciplinstadgan återfanns även tillrättavisningsinstitutet, som skulle brukas mot förseelser av mindre betydelse med korrektion i form av varning, innehållen extraförplägnad, permissions- och kompaniförbud, extra vakttjänst, extra exercis och förrättande av besvärligare arbeten (»släparbeten») för krigsmaktens behov. Tillrättavisningsrätten tillkom kompanichef (14, 31 §§ DSt). Ingen inskränkning hade givetvis gjorts i den extrajudiciella/disciplinära omedelbarhetsprincipen. Bestraffningar i disciplinmål måste således verkställas omedelbart efter meddelandet av chefs bestraffningsbeslut (39 § DSt). Disciplinstraffet verkställdes m.a.o. oavsett den straffskyldiges eventuella avsikter att anföra besvär mot beslutet. Behörigt forum att pröva sådan besvärsframställning var den domstol, som ägde uppta mål om befälhavares fel i tjänst, dvs. Krigshovrätten (44 § DSt). Klagomål över tjänsteförhållanden måste anföras tjänstevägen, förutsatt att de ej var riktade mot förbandschefen.^® HD framhöll i sitt utlåtande att prygelstraffet borde avskaffas, eftersom det ansetts möjligt att undvara »under vanliga omständigheter». Även HD hade nu införlivat de psykologiska faktorernas betydelse för krigstuktens upprätthållande bland sina argument: Såvida kroppsstraff anses innefatta något för den bestraffades heder och människovärde förnärmande, lärer dessutom olägenheten av dess användande företrädesvis framstå vid sådana tillfällen, såsom i krig, dä uppväckande av krigsmannens hederskänsla är av synnerlig vikt». HD:s lagprot. 22.11.1866, RA. MRO 27 §, Wallenstéen 1870 s. 267. »—

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=