97 hedersförfarandets preventiva fördelar: förbands officerare ålades uttrycklig skyldighet att »durch wechselseitige Aufsicht auf das Benehmen ihrer Cameraden, Ausbriiche ungesitteten Betragens verhindern, und Streitigkeiten auf angemessene Art, durch Zurechtweisung der Parteyen schlichten».^® Ytterligare ett steg togs i lagstiftningsväg 1843 genom två förordningar, den ena gällande hedersdomstols inrättande, den andra hedersdomstolens process. Här skall endast beröras en punkt i denna lagstiftning. Karaktären hos dessa lagar kan närmast beskrivas som en objektivering av de äldre rättsreglernas arbiträra natur. 1808 hade »niedere Denkungsart» angivits som hederssak; detta var ett allmänt moraliskt övervägande, ett omdöme om en enskilds livshållning. 1843 deliktförklarades däremot handling som »dem richtigen Ehrgefiihl oder Verhältnissen des Offizierstandes nicht entspricht».^^ Vad som av militärdomstol eller allmän domstol efter lag förklarats vara straffritt var utan vidare möjligt att inte endast åter dra inför rätta vid en Ehrengericht utan även döma skyldigt. Därmed var cirkeln sluten. Den enskilde officeren kunde inte utan risk framställa en enda åsikt som stred mot vedertagna militära normer, dvs. i realiteten de normer och värderingar som omfattades av det allra högsta militärhierarkiska skiktet eller i sista hand konungen i egenskap av överste krigsherre. Fältet låg nu i praktiken fritt för att i legala former straffa inte endast felaktiga handlingar och beteenden utan även avvikande åsikter och opinioner.*- 2. Straffrättsreformoch ny allmän strafflag 2.1. Varför upptogs inte militärstraffrätten på Lagkommitténs reformprogram? Den allmänna strafflagstiftningen byggde vid 1800-talets början fortfarande på 1734 års lags straffterroristiska grundsatser. Straffsystemet var föråldrat och de tillämpade frihetsstraffen utan förbättringseffekt. Planer på en straffrättsreform fanns redan under 1790-talet men först efter 1809 års statsvälvning och efter framställning från ständerna tillsattes 1810 en lagkommitté med uppgift att precisera det kommande reformarbetets omfattning. Lagutskottet hade direkt ifrågasatt ominte »oekonomiske» lagar, dvs. Demeter s. 122 f., 260 ff. Demeter s. 126 f., 275 f. Meinecke 1899 s. 512 ff. Fleck 1858. För den senare utvecklingen av ehrengerichtinstitutet, se (för preussiskt vidkommande) Solms 1872 och von Schwerin; (för österrikiskt-ungerskt) Hajdecki och von Seidel. Demeter s. 150 ff., 286 ff. T Nygren
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=