140 som hären sattes på krigsfot; den måste tvärtominövas före kriget. Livijn såg därför i detta faktum även ett ansvar för lagstiftaren att underlätta den fredstida disciplinens omsättande under krigsförhållanden, dvs. »vaka däröver att hela organismen av den militära lagstiftningen riktas mot den punct, varifrån den militära krigslydnaden utgår såsom verkan».^- Konsekvensen av denna premiss blev för det praktiska lagstiftningsarbetets del att en militär förman skulle utrustas med en makt, som satte honom i stånd att redan i fred övervaka sina underlydande och vid mindre avvikelser från disciplinens krav rätta med en mer faderlig än ämbetsmässig tuktan för att därigenom »framkalla lydnad och krigstukt, icke som ett tvång utan såsom en vana eller fast hellre såsom en oeftergivlig plägsed»."** Inte helt förvånande frånkände Livijn därför den disciplinära straffmakten egentlig judiciell karaktär. Den var, menade han, i stället att se som ett tekniskt medel i förmans hand och inte till naturen skild från de i tjänstgöringsreglementet anbefallda ordnings- och kontrollmedlen t.ex. patrullering, visitering och mönstring.'*^ Ansvaret för disciplinens upprätthållande vilade med detta synsätt primärt på de det lägre befälet. Häri fann Livijn också orsaken till att förman med undantag för svårare, kriminella krigslydnadsbrott, vilka av hänsyn till brottslingens rättssäkerhet måste hänvisas till krigsdomstols mer formella handläggning,^® fått makt att övervaka disciplinens efterlevnad och rätta överträdelser av disciplinbuden.^® Mellan de rättsregler, som beskrev ordnings- och disciplinbrotteh, samt de rättsregler, som innehöll påföljder i ordnings- och disciplinmål, fanns med detta synsätt ett så naturligt och nära sammanhang att de inte borde särskiljas utan sammanföras i en kodex;^^ den distinktion Livijn gjorde mellan kriminellt och polisiärt förhindrade att ordningsrätt sammanbiandades med militär kriminalrätt, ty för Livijn var det lika självklart som för Lagkommittén att upprätthålla en principiell gräns mellan polislag och kriminallag, mellan polisförseelser och kriminalbrott. Denna principståndpunkt förstärktes hos Livijn genom hänvisning till hans grundläggande uppfattning att militär kriminallag i sina grundvärderingar måste utgå från allmän kriminallag; utmönstrades således polisförseelsena ur allmän kriminallag som Lagkommittén gjort, måste de naturligtvis bortfalla även ur militärstraffrättens egentliga strafflag. Disciplinbetänkandet. Disciplin är ett vilkor för Arméens brukbarhet. Disciplinbetänkandet. Disciplin är ett vilkor för Arméens brukbarhet. Disciplinbetänkandet. Tjänstgöringsreglementskommitténs prot. 22.4.1835. Tjänstgöringsreglementskommitténs prot. 22.4.1835. Sedan jag reserverat mig emot . . . Disciplinbetänkandet. Tjänstgöringsrcglementskommitténs prot. 22.4.1835. Sedan jag reserverat mig emot... Ibidem.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=