75 ändå motstått och övervunnit alla övriga militärmakters samlade styrkor; den erkända krigsteorin höll uppenbarligen inte måttet inför det dristiga praktiska snillet hos den revolutionära krigsledningen; krigskonstens mekaniska lagar var inte längre tillförlitliga. För Franc-Sparre var det ofrånkomligt att söka sig fram till nya disciplinformer: Disciplinen måste anpassas efter soldaternas kulturnivå; en soldat som förmådde använda omdöme och förstånd, var alltid till större nytta än en, som ständigt måste befallas till varje handling. Någon svårighet att med större frihet till egna Initiativ förena kravet på militär lydnad ansåg Franc-Sparre inte finnas. Hos en annan, anonym författare betraktades den intellektuella förmågan som så viktig att den måste upparbetas hos soldaterna. Franska krigserfarenheter visade att intelligens inte skadade vare sig tapperhet eller lydnad, italienska att intelligens t.o.m. frambringade tapperhet.^^ Det är knappast förvånande att även militärstraffrätten måste påverkas av de nya disciplinuppfattningarna. Det var inte den allvarliga krigstukten som skrämde bort folk från armén, framhöll en av samtidens främsta militärteoretiker, /. P. Lefrén. Stränghet förenad med rättrådighet var just en egenskap som svensken sökte hos sin militäre chef, ty den som av andra krävde pliktuppfyllelse, måste med nödvändighet uppfylla sina egna plikter. »Den som förtjänar denna tillit är säker att aldrig bliva övergiven av soldaten».^® Konsekvensen av detta resonemang blev också följdriktigt att befälsmyndighet inte ansågs förenlig med repression eller våld och hot. Respekt och förtroende för befälet skapade den rätta disciplinen, skrev generaladjutanten Nils Rosenblad i en inlaga till Kungl. Maj:t: »och desse ju mindre slaviska ju fullkomligare. Den disciplinen som är byggd på andra principer föder hat och avund. Förtroende vinnes endast genom klokt uppförande i de allmänna affairerna och rättvisa emot enskilda. Annan respect är blott apparent, som ej vinnes genom ömhet om underhavandes väl, så i det enskilda som i det allmänna. Den detta icke förstår måste krigsarticlarna göra resten. Men rätta provet på en disciplinerad armé är ju mindre krigsarticlarna behövas. [Prygel]käppen och tyskarnas Ich soil dich lernen äro bra i 100.000 mans arméer och där folk räknas lika med andra djur; men uti en liten svensk armé måste ädlare moyens employeras för att ej allenast egalera utan ock surpassera mäktiga fiender. Gud, Konung och Fädernesland blive för evigt de helgade namn, som uppmana svenska soldaten till sina skyldigheter. Disciplin är inseparabel från ordningen och utan ordning vore omöjligt att leda en myckenhet människor till ett ändamål».^® B. E. Franc-Sparre: »Fragmentariske Betraktelser öfver Någre delar af Krigskonsten, dess närvarande tillstånd och Arméernas Beskaffenhet», daterad 20.4.1804, L 314, UUB. Om Krigs-Administration och Krigs Befälets Organisation, KVH 1808, s. 69. »5 Lefrén s. XV. N. Rosenblad t KM, odat, »Tankar om Sveriges Defension», punkt 44, L 313, UUB.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=