85 till allmänna domstolar inskränktes de militära domstolarnas behörighet i åtskilliga betydelsefulla avseenden. Allmän domstol sågs som ordinärt forum även för krigsmän, förutsatt att inte målet gällde förbrytelse mot krigsartiklar eller tvist om till förbandet medfört lösöre. Endast värvat krigsfolk stod kontinuerligt under militärjurisdiktion, men förklaringen härtill är enkel: genom sin oavbrutna tjänstgöring vid ett rörligt förband var det helt enkelt omöjligt att ge denna kategori en självklar territoriell forumanknytning. Generalauditörer och krigsfiskaler utgjorde ursprungligen kontrollinstitut av ett slag somåtminstone under gynnsamma arbetsförhållanden hade kunnat utöva en förhållandevis effektiv kontroll över den militära rättskipningen och förvaltningen. Den grund för det militära rättegångsväsendet som lagts under 1600talet förblev i huvudsak bestående även under följande århundrade. De två viktigaste förändringarna gällde domstolarnas sammansättning och kontrollinstitutens utveckling. Åena sidan tillväxte officersgruppens inflytande över det militära rättsväsendet kontinuerligt; vid 1700-talcts mitt höll de lägre graderna definitivt på att undanträngas från ledamotskap i krigsrätterna; i 1790-talets militärrättsliga kodifikationer framstår denna utveckllng som fullbordad. Dessutom lagfästes under 1700-talet officerares rätt att omedelbart lagforas vid krigsöverrätt för brott i ämbete och tjänst som en analog tillämpning av den i adelsprivilegierna medgivna rätten för adelsman att dömas av hovrätt redan i första instans. Å andra sidan ställdes generalauditörsämbetet mer eller mindre på avskrivning och dess funktioner sammanslogs med ett från militär organisation fristående organ. Krigsfiskalens betydelse som kontrollfaktor torde ha ökat markant sedan hans granskning av domboksrenovationerna från krigsrätterna kombinerats med ett förhållandevis detaljerat fångrapporteringssystem. Från rättssäkerhetssynpunkt blev auditörsämbetets befästande inom krigsrättsorganisatlonen av stor betydelse för höjande av den militära processens kvalitet. Dc vinster som härigenom kunde göras i rättssäkerhetsavseeende bör dock inte på något sätt överdrivas, ty klart är att huvuddelen av rättskipningen fr.o.m. 1700-talets slut skedde i extrajudiciella former, över vilka varken krigsfiskaler eller auditörer 1 praktiken övade något inflytande. 2. Dcf militärstraffrättsliga rättssäkerhetsprobleinet Både svensk och kontinental militärstraffrätt var byggd på en doktrin som kombinerade förintelse och avskräckning. Straffets syfte bestod i att disciplinera den råa soldatesk som vanligen rekryterades till i varje fall de kontinentala arméerna. Straffen hade därför gjorts så stränga och straffterrorismen så överdriven att påföljderna knappast svarade mot brottens bety-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=