RB 33

81 ning till någon »ultramarinisk ort», fängelse och ärolöshetsstraff. Det förstnämnda avvisade han av både allmänpolitiska och kriminalpolitiska skäl.^- Avskräckningseffekten av de två andra straffen berodde helt på hur de handhades av domstolarna. Den väsentliga tanken hos Calonius var uppenbarligen att uppnå en kombination av största möjliga repression mot den brottslige och kraftigaste avskräckningsverkan på exekutionsåskådarna. På denna punkt anslöt han sig helt till beccarianerna.^^ Med hjälp av fängelse av olika längd i kombination med straffarbete, kroppsplikt, avsättning från tjänst, böter osv. fick domaren möjligheter att väga straffets tyngd mot brottets svårighet. Ju mera dessa kombinationsstraff kunde få ersätta dödsstraff och ju mera graderade de kunde utformas, med desto större nytta skulle de kunna användas i krigslagarna, »helst den större stränghet, som uti dem oftare fordrar att själva den högsta kroppsplikten med fästningsarbete må skärpas».^'* Avskräckningens psykologiska verkningskraft var fundamental. Calonius hävdade bestämt att straffverkställigheten måste möta ett moraliskt-psykiskt gensvar hos betraktaren. Det positiva lagbud, efter vilket bestraffningen skedde, måste stå i överensstämmelse med den allmänna rättsuppfattningens mening omdet begångna brottets farlighet. Omlagen nämligen beläde ett brott med infamöst straff, som allmänna meningen inte betraktade som ärerörigt, skulle åsynen av bestraffningen bli utan verkan på åskådaren. Endast själva gärningen gjorde förbrytaren ärelös. Lagen måste för att behålla sin kraft endast besegla den allmänna rättsuppfattningens mening om förbrytelsen. Äreröriga bestraffningar fick därför användas sparsamt och endast i befogade fall för att behålla sin verkan. Men vid straffexekutionerna skulle största offentlighet iakttagas för att »göra [brottslingens] vanära mera känd och att hos de övriga väcka desto större avsky för ärelösa brott, synes ock den ceremoni ganska mycket bidragande att, innan straffet honom övergår, om han är officer eller underofficer, hans värja inför den trupp, vartill han hört, av profossen offentligen må sönderbrytas, och om han är gemen, att han hånligen avväpnad och avklädd, från Corpsen likaledes varder utsparkad. Men på det att verkan av detta spectakel genom ofta »Utan all tvekan vore det värdigare att låta honom med livet eller med fängelse pä all sin livstid umgälla sitt brott, än att av väld och otidig medömkan —ty dessa äro de vanligaste motiven för denna bestraffning —tillmäta mig den frihet att med ett sådant avskrap få belasta ett annat land, som ett så ovänligt bemötande ej torde förtjänt». Calonius s. 94 f. Calonius s. 86 ff. Calonius s. 76 f. C Nygren

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=