113 2.1. Legalt förmanskap och rangförmanskap Den äldre svenska militärrättens förmansbegrepp byggde på en klar legalitetsregel: Rättigheten att befalla härleddes från de befogenheter som givits de militära förmännen att inomen viss truppenhet företräda konungen som högste befälhavare. I konungens frånvaro representerade marsken monarken och ägde därigenom rätt till samma lydnad som konungen. Samma representativa förhållande följde sedan genom befälshierarkin.® Förmannens rättighet att bli åtlydd inskränktes till de fall då befallningarna gavs i konungens ställe i och för kronans tjänst. Denna lydnad var ovillkorlig och insubordination belagd med dödsstraff.^® Helt utomdenna ovillkorliga lydnadsskyldighet låg däremot befallningar utan egentligt samband med ämbete och tjänst. Lydnadsprincipen skulle nämligen så förstås, framhölls det i krigsartiklarna, att subordinationen sträckte sig till konungens och rikets gagn och bästa men ej längre. Alla befällningar till rikets och kronans skada hade den lydande därför skyldighet att vägra utföra vid hot att i annat fall dela samma ansvar som ordergivaren.Kapten och högre officer kunde dock påräkna viss uppassning av soldaterna förutsatt att den egentliga tjänsten inte därigenom hindrades eller uppdraget medförde »stort besvär och släp» för de lydande.^^ Samma subordinationsprincip återkom även i efterföljande krigslagstiftningar fram till 1798 års krigsartiklar. Alla befallningar till konungens och rikets tjänst fordrade åtlydnad omde var försvarliga inför »Gud, Konungen och var redelig man».^^ Förmanskapets befogenheter kan således sägas ha vilat dels på en allmän ställningsfullmakt att inom truppen företräda och handla på konungens vägnar. Men de rättshandlingar denna ställningsfullmakt kunnat föranleda har ändå begränsats genom ett rent naturrättsligt argument. I forskningen har därför även den slutsatsen dragits att krigsartiklarna under äldre tid faktiskt medgivit underlydande en viss samvetsprövning av givna befallningars överensstämmelse med den kungliga viljan och den naturliga rätten.^^ Vid utformningen av förmansbegreppet och den med förmansbegreppet följande lydnadsplikten anslöt Tibellkommitténs majoritet till denna gamla rättstradition. Endast den borde gälla som förman, vilken genomgrad, fullmakt, förordnande eller befattning ägde befallningsrätt i tjänsten över ® Jmf. nedan. * 1621 års krigsartiklar 19, 21, 26—28 artiklarna. Jmf. Winroth s. 336 ff. 20, 48 artiklarna. ** 29, 48 artiklarna. 49 artikeln. 1798 års krigsartiklar 2: 1—3. Granfelt s. 32 f. 8 Nygren
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=