25 mot Kungl. Maj :t och kronan samt öva uppsikt över både allmän och militär rättskipning. I rang skulle riksschultzen ha placerats så högt som före överste för att kunna verka med pondus och respekt.^® Den närmaste förebilden Grönfors och Steckzén haft för ögonen torde ha varit der Sclmltheiss i Maximilian II:s krigsartiklar av år 1570. Kjell Modéer har emellertid senare visat att de två föregående forskarnas antagande inte är invändningsfritt. Modéer har nämligen lyckats påvisa förekomsten av ett ämbete med det uttryckliga namnet generalauditör så tidigt som 1628 och av en ämbetsinstruktion tillkommen senast 1632. Generalauditörer fanns senare både vid de svenska tysklandsarméerna och på andra håll i riket.^^ 1683 års instruktion gav åtminstone formellt generalauditören ett betydande inflytande över den militära rättskipningen. Han ägde att på Kungl. Maj:ts vägnar övervaka att rättvisan skipades med oväld och att jurisdiktionen skedde i enlighet med lag, krigsartiklar och andra författningar; han var skyldig att åtala uppdagade brott och missförhållanden, vilket delvis underlättades genom obligatorisk skyldighet för alla krigsrätter och militära åklagare att redovisa avgjorda ärenden till generalauditörsämbetet. Denna övervakande verksamhet avsåg även alla personer, som vistades inom trupps förläggningsområde, dvs. kontrollkompetensen sammanföll i huvudsak med krigsdomstolarnas behörighet, för att stävja »alla exorbitantier, överdådigheter och oordningar». Generalauditörens fullmakter sträckte sig därför så långt som till rätten att inspektera och visitera läger och garnisoner samt övervaka marketenteriverksamheten. Tillfälligtvis kunde han dessutom anförtros vissa specialuppgifter, t.ex. att utreda skäligheten av ersättningskrav från allmogen för skada vållad av marscherande trupp. Trots instruktionens formellt vittgående befogenheter hade ämbetet vid tiden för den karolinska krigslagsreformen redan passerat sin höjdpunkt. Den fortsatta utvecklingen blev liktydig med historien om ett ämbete som alltmer sätts på undantag. 1713 underordnades det Högste ombudsmannen med uppgift att leda revisionsexpeditionens avdelning för militära mål; senare beskars det ytterligare i självständighet.^® Utvecklingen avspeglas tydligt som ett fall i rangrullan. Efter att ha varit placerat efter överstelöjtnant men före major omkring 1670 räknades det vid 1700-talets mitt i rang efter kapten vid livregemente men i paritet med hovrättsassessor och 38 3® Grönfors s. 230 f., Nauman s. 222 f., Steckzén 1930 s. 152 f. Modéer 1968 s. 7 ff., 45 ff. Jmf. not 39 nedan. KInstr 2.3.1683 för generalauditören, Ärstrycket och Schmedeman s. 839 ff. KRes 38 22.11.1680, Ärstrycket och Gahm—Persson I s. 66. Jmf. KF 9.12.1717 p. 7. Grönfors s. 234 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=