137 Genomatt härleda de två sidorna av den extrajudiciella straffmakten ur två klart skilda uppdrag ställde sig Livijn öppen för att ge även lägre befäl del i korrektionsrätten utan att rubba de högre gradernas rättigheter; detta skulle, hävdade han, ge den fördelen att lägre graders auktoritet skulle ökas i förhållande till manskapet.^^ Livijn talade om denna auktoritet som »paternell».^^ Mellan manskap och högre befäl kunde av naturliga skäl endast förekomma tillfälliga och formella kontakter. Mellan lägre befäl och soldater uppkom däremot lätt hjärtliga, »paternella» förhållanden. Den lägre förmannen uppfattades eller borde i varje fall uppfattas som en far för sin trupp men inte som enbart myndighetsperson. Han borde inte ses som enbart befallande herre utan som uppfostrare, vilken använde en lärares disciplinära medel mot sina elever eller en husfars tuktorätt mot sin familj och tjänare.^”* Livijns doktrin om den extrajudiciella bestraffningsmakten innebar rent praktiskt att den egentliga militära polismakten med varningsstraff skulle straffa mindre överträdelser som hotade eller störde militär ordning utan att för den skull vara av storlek att kränka militär kriminallag. Disciplinmakten skulle däremot bruka rättelsestrafp^ för att korrigera avvikelser från ordning och skick, vilka måste påtalas utan att därför vara av betydelse att kräva ingripande från den egentliga polismaktens sida.^^ Somdisciplinförseelser räknade Livijn bl.a. obetänksamma yttranden om förmans order och befallning, eftersatt aktning mot överordnad, mindre avvikelse från reglemente, instruktion eller allmän ordning, försumlighet eller vårdslöshet i tjänst, vanvårdnad om utrustning, osnygghet eller oskickligt 3» Ibid. 3^ »Utdelning av straff förutsätter antingen en herre eller en domare. Men i en konstitutionell stat kan soldaten ingalunda se i befälet en herre; den enda herre man där erkänner är konungen med lagen. Domare kan ej heller den vara som ålägger straff utan cn formell omgång. Av denna är uppfostraren däremot icke bunden; han rättar, men denna rättelse är mer eller mindre svår i förhållande till felets beskaffenhet, och emellan läraren och lärjungen utbildar sig alltid ett förtroende, då den förre är vuxen sitt kall och den senare inser sitt eget bästa». Disciplin är ett vilkor för Arméens brukbarhet. Sambandet mellan disciplin och paternalism var dock inget nytt i Sverige vid denna tid. Carl XIV Johan såg som ett ideal »que la discipline soit severe mais cn méme tenue paternelle». Carl XIV Johan t kronprins Oscar (I) 1.9.1829, BFA. 3* De korrektioner Livijn övervägde var arrest under högst två dagar, enskilt eller offentligt tilldelad varning, straffvakt, extraarbete på fritid, straffexercis samt tjänstgöring med omvänd jacka; det sista var ett s.k. speglande straff för oordentlighet och osnygghet. Om rättelse eller correctionella Straff. Livijns terminologi var inte konsekvent. I vissa fall använde han varningsstraff som benämning på det disciplinära korrektivet och tvärtom. Det i not 30 nämnda arbetet hette ursprungligen Om warningsstraff. Jmf. även hans manuskript Sedan jag reserverat mig ... 3^ Tjänstgöringsreglementskommitténs prot. 22.4.1835. 36
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=