117 ofta »genom studerade och advokatoriska framställningar, vilka krigslagen genom sin otydlighet ej giver honom styrka och säkerhet i övertygelse för att motstå och förkasta, till allmänna lagens ofta för militären olämpliga föreskrifter».-** De skrivna, positiva rättsreglerna var därför otillräckliga som grund för militär rättskipning t.ex. vid fall som gällde officers skiljande från tjänsten för visad »inconduite». Den rättsliga bedömningen måste här följa militäresprins krav. Särskilda hedersdomstolar borde därför införas vid krigsmakten med uppgift att föreslå högre militär myndighet att avskeda kamrater som förbrutit sig mot militärståndets oskrivna rättsregler och etiska grundvärderingar.-^ övertygelsen att krigsrättskipningen måste handhas i enlighet med militärandans krav ledde kommittéminoriteten till att kraftigt reservera sig mot majoritetens förslag till krigsfiskalslnstruktlon, vilket mycket nära anslöt till instruktionen i 1798 års krigsartiklar.-® Daevel framhöll att kommlttémajoriteten ålagt krigsfiskalen att övervaka efterlevnaden av regiementen, instruktioner, order och andra tjänstebefallningar, vilket innebar att krigsfiskalen fått uppgifter som han i brist på militär sakkunskap inte skulle vara i stånd att utföra. Bergenstråhle delade Daevels uppfattning att bedömningen av militära fackfrågor inte fick anförtros den enbart juridiskt skolade krigsfiskalen utan lämnas till krigsmaktens egen expertis, främst de militära inspektörerna.-*’ För att uppfylla sina i instruktionen ålagda uppgifter måste han nämligen vara en högst ovanlig människa, hette det. Ty »att rätt känna subordinations, disciplins, militäresprins och alla andra militära förhållandens alla fordringar är något som ej är lätt, och omöjligen bedömmer man dem rätt utan den kännedom som förvärvas genom erfarenheten och vilken endast vinnes under tjänstgöring och umgänge med befäl och trupp, och den sålunda förvärvade erfarenheten lär en krigsfiskal merendels komma att sakna».•^*’ Bet. 1826 s. 16. Bet. 1826 s. 19 f. Institutet »uppsägande av tjänstgöring med kamrat» hade legaliserats genom 1795 års krigsartiklar (2: 18—21) men avskaffats redan 1798. -® Krigsfiskalen ålåg enligt instruktionsförslaget att noga iakttaga vad som bidrog till konungens och rikets sanna tjänst och nytta; att lydnad och subordination strängt underhölls genom efterlevnad av krigslag, reglementen, order och andra befallningar; att kronan och krigsfolket vederfors rätt men svek, egennytta och försnillning hindrades; att krigsmän och krigsmaktens övriga anställda förrättade sina sysslor utan missbruk och försummelse, samt att förbrytelser i dessa avseenden befordrades till laga ansvar och straff. Krigsfiskalen skulle vidare vara åklagare i mål, som hörde till KHR:s omedelbara upptagande eller fullföljdes till KHR från krigsrätterna. Krigsfiskalen skulle slutligen övervaka krigsrätternas arbete samt straffverkställighetsförfarandet. Bet. 1826 s. 14 f. Bet. 1826 s. 42 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=