17 svårande för tillkomsten av enhetliga, allmänna och nationellt gällande rättsordningar. Feodala rättsordningar ställdes sida vid sida med kunglig landsrätt. I Tyskland tillämpades exempelvis en feodal Lehnsrecht av en av feodalherren och hans främsta vasaller bildad Lehnsgericht, vilken fick befatta sig med både civil- och kriminalmål i allmänhet samt utöva en särskild »jurisdiction gratieuse» avseende typiskt feodala rättsproblem som feodallöften, investitur och länsöverlåtelser; att bland dessa urskilja särskilda militära mål är omöjligt, eftersom den feodala samhällsordningens grundläggande institutioner och rättsinstitut i växlande grad sammanhängde med fullgörandet av militära tjänsteplikter.® Den feodala rätten kan därför visserligen karakteriseras som en »militärrätt», men den var artskild från den romerska militärrätten till både grundläggande struktur och syften. Att alltför snabbt dra den rättsliga utvecklingslinjen från feodal rättsordning till 15- och 1600-talets militära rättegångsväsen är knappast välgrundat och hållbart. Först under senmedeltiden underminerades feodalismens militära betydelse i mer omfattande grad. Korstågstidens hemvändande soldater hade visserligen under 1100-talet erbjudit hugade furstar sina militära tjänster mot sold. Från uppdragsgivarens synpunkt innebar den besoldade och värvade truppen en stor fördel jämfört med den feodalt rekryterade. Truppen kunde hållas insatsberedd med mycket kort varsel samt inte minst kontrolleras och ledas centralt utan mellankomst av starka och upprorsbenägna vasaller. Soldsystemets kostnader var emellertid av en storleksordning som försvårade systemets allmänna genomförande. Kostnaderna måste först kunna bäras av en samhällsekonomi av tillräcklig styrka och täckas av skatter indrivna genom en väl fungerande fiskalisk organisation. Dessa två förutsättningar förelåg förhållandevis tidigt i de sydeuropeiska handelsstäderna, där den kapitalstarka köpmannaklassen kunde erbjuda det behövliga vederlaget; det var också här den besoldade trupporganisationen först uppstod. I Centraleuropa förelåg förutsättningarna däremot knappast förrän efter 1450.® Relationen mellan uppdragsgivare och uppdragstagare reglerades genom avtal. Mot bestämd ersättning och lön, solden, åtog sig uppdragstagaren soldatsysslan på vissa noga stipulerade villkor. Villkoren fastställdes vanligen i s.k. krigsartiklar. I sina äldre tyska 1500-talsformer ägde dessa artiklar drag som påminner om moderna standardavtal. I artiklarna fastslogs såväl villkor för enrollering och erhållande av sold, lägerordning, mönstringsordning som sanktioner för överträdelse av artiklarnas villkor och förutsättningar. Vad man här har att göra med är således inte endast ett ® Ganshof passim, särskilt s. 158 ff. Ebel s. 42 ff. Dangelmaier 1891 s. 26 ff. ® Bohlin passim; Dangelmaier 1891 s. 26 ff.; Delbriick 1920 passim; von Frauenholz 1936 s. 1 ff.; 1937 s. 1 ff.; Jähns 1885 passim; Schmitthenner s. 12 ff.; Sombart passim. 2 Kygren
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=