52 gångssystemet bättre till fältförhållanden. Fortfarande framhävdes le cour martial som en domstol grundad på legalitet och egalitet: dess kompetens var noga fixerad och dess behörighet omfattade hela militärhierarkin samtidigt som den sammansattes med representanter för alla grader. En betydande summarisk rättskipningsmakt tillerkändes även les commissairesauditeurs, men bestraffningen av alla »contestations qui pourront naitre», fick inte ske på annat sätt än efter »les principes de la police correctionelle civile». Den extrajudiciella rättskipningen lades alltså i civila händer och handhades uttryckligen efter allmänna rättsgrundsatser.^ 1794 reformerades åter den franska militärrättskipningen. De ansatser somkunnat spåras i tidigare lagstiftningar kodifierades nu i mycket distinkt form. Lagen skilde mellan tre domstolar: En conseil de discipline skulle finnas vid varje förband och sammansättas av en högre officer, en kapten, en löjtnant, en underlöjtnant, en sergeant, en korpral och tre soldater; variationer förekom. Utslag fälldes med enkel majoritet. Domstolens behörighet inskränktes till frågor gällande av överordnad ålagda disciplinbestraffningar samt klagomål från underlydande mot överordnad, dvs. i huvudsak disciplinmål; förman med högre grad ägde nämligen rätt att utöva disciplinär bestraffningsrätt mot underlydande av lägre grad. Häri fanns således en ren rättssäkerhetsgaranti. Le tribunal de police correctionel ägde behörighet att pröva alla délits som ej kunde avgöras disciplinärt men ej heller var av svårighet att kunna åtföljas av förlust av liv och militär ställning. Domstolen bestod av en inom divisionen ambulerande »officier de police» (ordf.), en militär av den tilltalades grad samt en civil medborgare. Mot utslag fick ej appelleras. Le tribunal criminel militaire inrättades inom varje självständig armé. Dess kompetens gällde inte endast upptagande av brott av krigsmän utan i vissa fall även av civilpersoner. Domstolen ambulerade inom armén och bestod av ordförande och vice ordförande (båda utsedda av nationalkonventet), jury och militär åklagare (accusateur militaire). Processen inför kriminaltribunalet utmärktes av muntlighet, offentlighet och omedelbarhet. För friande dom krävdes fyra juryröster av nio. Av bevisjuryns nio medlemmar skulle fyra vara civilpersoner. Juryn ägde som tidigare att modifiera en fällande ståndpunkt men förbehållet »excusable» måste motiveras. På grundval av juryns ståndpunkt formulerades utslaget strikt efter lag. Utdömt straff kunde variera mellan disciplinstraff och dödsstraff.® ® Décret relatif h. la tenue des cours martiales et å la forme des jugcmens militaires en campagne 12.5.1792, Duvergier IV s. 150 ff. ® Décret sur I’organisation de la justice militaire 18 Pluviose är 2 (22.1.1794), Duvergicr VII s. 2 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=