32 5. Böter, indragning av sold och byte. 6. Kroppsbestraffning (castigatio). Under den romerska brottskatalogens huvudrubriker torde de flesta i 15- och 1600-talets krigsartiklar upptagna krigslydnadsbrott kunna inordnas. Samma slutsats torde även vara möjlig att dra för straffarternas vidkommande. Dessa kan uppdelas i några karakteristiska huvudgrupper som förblivit bestående under den senare militärrättsliga utvecklingen. Av de sex strafftyperna bortföll givetvis personstatusförändring genom slaveriets upphävande. Munera, böter i olika former samt kastigation fick direkta efterföljare bland de senare krigsartiklarnas påföljdstyper liksom i vissa fall även degradering. Dödsstraff framträdde redan under romersk tid som ett militärrättens centralstraff och kom så att förbli; av de speciella kapitala strafformerna återfanns t.ex. decimationen i 1621 års krigsartiklar som ett hårt verkande kollektivstraff. Självklart tillkom under hand nya straffarter, t.ex. gatlopp och ritt på trähäst, men det kan ifrågasättas om de var särskilt mycket mer än variationer på ett redan väl inövat kastigationstema.® Omstraffpraxis i militärsaker under romersk tid vet vi av brist på konkret rättsfallsmaterial praktiskt taget ingenting. Bevarade rättsfall talar rent allmänt om ett omfattande bruk av militära dödsstraff. Det finns för övrigt knappast anledning att tro att den romerske militärlagstiftaren och rättstillämparen skulle ha varit mindre benägen att låta förbrytare sluta sitt liv på avrättningsplatsen än den romerske strafftillämparen i allmänhet." Senare tiders militära straffrättsdoktrin kunde härigenom utan tvivel åberopa en förintelse- och avskräckningsgrundsats, som vilade på solid antik grund. Både svensk och utländsk militärstraffrätt uppbyggdes i inte oväsentlig grad därför på en kombination av vedergällning och avskräckning i olika former för att säkra lydnad, subordination och militär ordning. Antalet fall av legalt föreskrivet dödsstraff varierade från krigsartiklar till krigsartiklar. Medan de holländska krigsartiklarna brukade dödsstraff som universalstraff med vissa undantag — drygt 60 brott var belagda med denna påföljd —innehöll 1621 års svenska krigsartiklar påbud om livets förlust i ett fyrtiotal fall. Denna rättspolitik byggd på ohöljd förintelseoch avskräckningsideologi fullföljdes oförändrad även i de krigsartiklar, som följde 1621 års under loppet av 1600-talet. Dödsstraff föreskrevs för rena bagatellbrott. Militärlagstiftningen avvek i detta avseende inte från den rättspolitik som präglade 1734 års lag; i den senare belädes 68 brott Erben s. 514. Bedömningen gjord på grundval av i kap. I not 10 redovisade lagtext¬ utgåvor. ' Mommsen passim. Savey—Casard s. 14 ff. Andrieux passim.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=