164 ett par tre år sin stora användning. Från att ha varit den efter ljus arrest mest brukade påföljden i ordningsmål år 1856, överflyglades prygelstraffet av mörk arrest och arrest på vatten och bröd år 1859. Mellan 1859 och 1860 inträffade sedan ett fullkomligt ras i tillämpning av prygelstraff: minskningen torde ha uppgått till åtminstone två tredjedelar.^- Kiksdagsopinioner i den militära straffrättsfrågan 1853—1863 Riksdagarna 1853/54 och 1856/58 hade förhållit sig avvaktande i den militära straffrättsfrågan. Motioner om reformering av krigslagstiftningen hade emellertid från adelshåll avlämnats vid båda riksdagarna. 1853 hade G. M. Stiernswärd framställt önskemål om nya lagar i stället för de gamla krigsartiklarna från 1798 men bemötts av Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet med invändningen att sådana måste bygga på den allmänna strafflag, sombefann sig under utarbetande. 1856 återkom Stiernswärd med samma yrkande som 1853, samtidigt som adelsrepresentanten och officeren Stephan Creutz angrep det militära rättsväsendet mycket hårt; Creutz yrkade inte endast på strafförändringar utan även på tidsenliga krigslagar, som kunde skydda krigsman mot egenmäktighet och förtryck från befälets sida samt tillerkänna honom rätt till oväldig och skoningsfull rättvisa. Motionerna avvisades emellertid av utskott och ständer under hänvisning till att frågan befann sig under utredning av den nytillsatta krigslagskommittén.^* Följande riksdag (1859/60) kom däremot att utveckla betydande aktivitet i prygelärendet. Prygelfrågan framstod efter Kungl. Maj:ts beslut att behålla prygelstraffet år 1859 somsärskilt brännande, eftersombeväringens övningstid 1858 utsträckts från 14 till 30 dagar utan vederlag i form av lättnad i beväringens skyldighet att underkasta sig andra krigsrättsliga villkor än som gällde för övriga krigsmän.^^ I borgarståndet tog publicisten C. F. Ridderstad den ökade beväringsskyldigheten till intäkt för en framstöt mot prygeln: om ständerna accepterat att rikets hela manliga ungdomunderkastades beväringspliktens uppoffringar, måste det även åligga ständerna att låta förändra krigslagarna på ett sätt, som ingav denna ungdom förtroende för militärtjänsten; detta förtroende vann ej ungdomen, så länge den riskerade att pryglas i beväringstjänsten, framhöll Ridderstad.^® Förslag till serskild Strafflag för Krigsmagten, 1864, s. 43. ABEU 1853/54: 51, RAP: 5 s. 29 ff., PrP: 2 s. 469, BrP: 1 s. 921, BoP: 3 s. 375. RAP 1856/58; 2 s. 89, 352 f., ABEU: 112, RAP: 9 s. 70 ff., PrP: 7 s. 41, BrP: 5 s. 450, BoP: 7 s. 334. 34 Sammans SU, LUoABEU 1859/60:7. 35 BrP 1859/60: 4 s. 853 ff. 5.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=