44 med straffsanktion. Till hela sin karaktär stred det extra]udiciella förfarandet mot legalitetsprincipen men dess upphovsmän var starkt påverkade av upplysningsfilosofin. Hur kan denna motsättning förklaras? 4. Def extrajtidiciella förfarandet — ett processueUt institut i upplys?tingsfilosofinssviak 4.1. Extrajudiciellt förfarande och Beccarias straffrättsdoktrin Under 1700-talets senare del stod den svenska straffrättsteorin som Erik Anners övertygande visat under starkt inflytande av den internationella reformskola som präglats av Voltaire, Montesquieu och framför allt italicnaren Cesare Beccaria genom arbetet OmBrott och Straff.**- Dessa straffrättsreformatorer syftade i första hand till att förbättra den anklagades rättssäkerhet och höja bestraffningarnas effektivitet. De hävdade vikten av att lagfästa legalitetsprincipen för att motverka tendenser till arbitrala värderingar hos domstolarna. De avvisade även inkvisitionsförfarandet och ville garantera den anklagade tillfredsställande möjligheter till försvar. Bruket av dödsstraff borde enligt deras mening inskränkas radikalt, ty användning av kvalificerade dödsstraff i omfattande skala endast förråade allmänheten utan att medföra effektiv allmänprevention.**'* Beccariaskolan tog avstånd från förintelsestraffrätten men byggde vidare på en rationell kalkylering i avskräckning, som egendomligt nog även uppfattades som human omtanke om delinkventen. Straffet skulle hindra brottslingen att begå nya brott och avskräcka andra medborgare från brott. Straffen måste göra starkast och varaktigast möjliga intryck på allmänheten men samtidigt röra den brottsliges kropp med minsta möjliga hårdhet och smärta.®^ Åsynen av brutala avrättningar verkade enligt bcccarianerna psykologiskt svagare på allmänheten än vetskapen om att fången hölls inspärrad i hårt fängelse under resten av sitt liv. Avrättningens plågor kunde nämligen trots alla bödelsknep inte utsträckas hur långt som helst medan ett fängelsestraffs elände varade livet ut. Det var, menade Beccaria, inte straffets intensitet som inverkade kraftigast på människornas föreställningar utan straffets långvarighet. Avskräckningen hos fängelsestraffet skulle m.a.o. hållas levande, omallmänheten ständigt påmindes om fångens livslånga lidande.®^ Beccaria varierade den psykologiska avskräckningskalkyleringen även i ett annat avseende. Straffen måste verkställas oundvikligt och utan dröjsAnners 1965 passim. Fieschel s. 25 ff. Schmidt 1947 s. 189 ff. ®‘‘ Beccaria s. 90. ®5 Beccaria s. 96 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=