45 mål. Ju kortare tid som förflöt mellan brott och straff, desto starkare och varaktigare blev straffets psykologiska effekt. Straffet måste föras i närmaste gemenskap med brottet. Allmänheten borde helst se brott som orsak till straff och straff sombrottets nödvändiga verkan. Uppskov med straffet försvagade sambandet mellan brott och straff. Omedelbarheten i exekutionen ökade straffets psykologiska effekt.®® Beccaria underströk därför att preventionen höjdes genom vissheten om straffets oundvikliga fullbordan, inte dess hårdhet. Ett måttligt men snabbt exekverat, oundvikligt straff gav därför kraftigare verkan än fruktan för ett hårdare, särskilt somhårdheten ofta ledde till eftergift i formav benådning. En mildare strafflagstiftning gjorde sådana eftergifter mindre nödvändiga. Benådningsrätten borde vara bannlyst från en god lagstiftning med drägliga straff. Mildheten skulle ligga hos lagstiftaren, inte lagtilläniparen. Att låta människor förstå att brott inte alltid följdes av straff vore liktydigt med att understödja hoppet omstraffrihet.®^ I den militära straffrätten återspeglas beccariatraditionen mycket starkt. Synen på dödsstraffets avskräckningsmöjligheter var beccariansk liksom den omedelbarhetsprincip som utmärkte den extrajudiciella bestraffningsrätten. Den slutsats som Anners dragit att beccariaskolan utövat ett kraftigt inflytande på den allmänna straffrättsutvecklingen fram till Gustaf III:s död visar sig alltså äga giltighet även för den militära straffrättens del.«8 Allmänpolitirätt och extrajudiciell rättskipning Redan före 1600-talets mitt möter i svensk rätt en tudelning mellan allmän lagstiftning med riksgiltighet och begränsad ordningsrätt, s.k. politi. Politirätten hade redan från början en oklar och mångskiftande innebörd. Med Kungl. Maj:ts politirätt avsågs befogenheten att lagreglera vissa sidor av samhällslivet, särskilt ekonomiska förhållanden, i administrativ ordning utan hörande av ständerna; inomdenna ekonomiskt administrativa lagstiftningsmakt låg bl.a. rätten för Kungl. Maj:t att utge krigsartiklar, ett pro4.2. ®* Beccaria s. 124 ff. Samma ståndpunkt intogs även av Montesquieu och Voltaire. Voltairelärjungen Fredrik den store uppfattade snabbheten i bestraffning som en direkt eftersträvansvärd kriminalpolitisk nyordning. Schmidt 1914 s. 294, 299 ff. Beccaria s. 130 ff. Anners 1965 passim. Under 1780-talet framdrogs förvisningsstraffet som huvudalternativ till dödsstraffet av en mot beccarlanerna polemiserande reformskola. Denna riktning, främst präglad av italienaren Filangleri under 1780-talet, har av Anners visats vara utan betydelse som Insplrativ kraft för den svenska straffrättsutvecklingen åtminstone fram till Gustaf III:s död. Här vunna resultat bestyrker till fullo Anners slutsats. Förvisnlngsalternativet avvisades nämligen uttryckligen även inom den svenska militärrättsdoktrinen. Jmf. nedan kap. IVnot 32. 68
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=