147 av inte att även polisrätten borde stiftas på samma sätt. Ett yrkande pä samfälld polislagstiftning innebar enligt Livijn tvärtom en misstroendeförklaring mot regeringen som den senare inte gjort sig förtjänt av.®^ Livijn var emellertid helt klar över att han med denna distinktion inte på något sätt löst det grundläggande rättssäkerhetsproblem som följde med en effektivisering av disciplinrätten. Den senare kunde tvärtomanvändas i direkt inkonstitutionellt syfte genom att bidra till att inpränta den ovillkorliga lydnadens princip hos soldaterna och därigenom direkt motverka de konstitutionella idéer som bar upp samhällslivet.®® På denna punkt såg Livijn otvivelaktigt sina egna värderingar kollidera. Å ena sidan insåg han det omedelbara värde disciplininstitutet kunde få som straffpolitiskt humaniseringsinstrument. Ä andra sidan var han medveten om den möjlighet att förtrycka enskild rätt, som disciplininstitutet gav befälet. De lösningar han anvisade var klart praktiskt betingade. Det vore bättre, menade han, att precisera disciplinrätten i noga lagreglerade former än att som hittills tillåta dess tillämpning i närmast totalt arbiträr och löslig ordning; utan tillgång till ett lagreglerat discipllninstitut skulle befälet nämligen på egen hand tvingas tillgripa de disciplinmedel de tillfälligt ansåg lämpliga, så snart de uppfattade krigslydnaden som satt i fara att upplösas; antingen skulle de härigenom komma att ingripa alltför hårt och skada enskild soldats rätt eller bekämpa disciplinfelen alltför milt till skada för truppens tjänstbarhet. En i laga former bunden disciplinmakt gav däremot förmannen adekvata påtryckningsmedel mot den felande men ingen möjlighet att under sken av laga behörighet nedtrycka soldaten till ett mellanting mellan medborgare och slav. I den skrivna rättsregeln fann Livijn alltså sitt främsta vapen mot legalt godtycke; en lagfäst disciplinordning, som fastslog både förmans rättigheter och underlydandes skyldigheter, låg därför enligt hans mening i linje med en konstitutionell stats rättssäkerhetsprinciper.®" Först sedan framför allt lydnadsplikten preciserats i laga form vann medborgarsoldaten ett första skydd mot befälsövergrepp och trakasserier; inte heller kunde en soldat, som tidigare skett, under hänvisning till den ovillkorliga lydnadsplikten tvingas delta i befälskårens stämplingar mot statsstyrelsen.®*^ Preciseringen av lydnadsplikten fick Tjänstgöringsreglementskommitténs prot. 22.4.1835. Invändningar mot den correctionella Straffmagten såsom stridande mot de constitutionella begreppen, odat., Vf 146:7, KB. Disciplin är ett vilkor för Arméens brukbarhet. Disciplinbetänkandet. Disciplin är ett vilkor för Arméens brukbarhet. Disciplinbetänkandet. Disciplin är ett vilkor för Arméens brukbarhet. Kommentar till krigslagsförslaget 2: 12, 9: 21. I manuskripten Complotter inom Arméen samt Confederatloner inom Svenska Arméen, båda odat. och i Vf 146: 7, KB, påstod Livijn att kravet på ovillkorlig disciplin uteslutande framställdes från den adel, ur vilken högre militärer rekryterades. Den 66
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=