RB 33

108 2.4. Arbetsrätt och husaga Som bakgrund till framställningen om den militära rättssäkerhets- och integritetsproblematikens utveckling framtill 1868 års krigslagar är den nyss givna beskrivningen av den allmänna straffrättsutvecklingen ofullständig. Vid sidan av kriminal- och politirätten fanns nämligen en arbetsrätt kodifierad i tjänstehjons- och försvarslöshetsstadgor, vilken legaliserade tvångsmedel som i yttre avseende inte gick att skilja från kriminal- eller polisstraff; det förelåg med andra ord samma situation som då den preussiska exerciskonsten upptog straffarten prygel som medel i utbildningens tjänst. Som tidigare nämnts skilde Lagkommittén principiellt mellan polis- och kriminalstraff men förmådde i sitt lagförslag inte hålla gränsen distinkt. Klassifikation av (brottsligt) avvikande beteende och val av sanktioner skulle enligt kommittén göras med hänsyn till såväl handlingarnas allmänna farlighet och skadlighet för enskild rätt som utsikter att förbättra avvikarna. Konsekvenserna av denna princip blev att lagstiftningen måste särskilt uppmärksamma de allra enklaste formerna av avvikande beteenden och stärka den sociala kontrollen. Ett av de främsta sociala kontrollmedlen fanns sedan gammalt i arbetsrätten, och det är därför knappast förvånande att den senare i många avseenden praktiskt framstod som något av en särskild straffordning vid sidan av kriminal- och politirätterna. (Jmf. översikten s. 109.) Den svenska arbetsrättens grundläggande normer fanns under 1800-talet i tjänstehjons- och legostadgan. Denna gällde i första hand den okvalificerade arbetskraften inomlantbruk och husligt arbete, men dessa arbetsrättsliga regler tillämpades även inom andra yrkesområden i den mån skråstadgor eller annan speciallagstiftning inte var användbar. Den första tjänstehjons- och legostadgan utfärdades 1664, de två sista 1805 och 1833.^'* Tjänstehjonsstadgorna innehöll detaljerade föreskrifter om husbondes och tjänares rättigheter och skyldigheter; här skall endast tjänares subordinationsskyldighet och husbondes tvångsmedel mot felande eller tredskande tjänare uppmärksammas. Legostadgan föreskrev att husbonde måste hålla sin tjänare till skäligt arbete och undervisa om arbetets förrättande. Tjänaren fick fordra bemötande med välvilja och uppskattning vid tjänstens goda utförande men måste tåla allvarsamhet och stränghet vid motsatsen. Felade tjänaren »av lättja, vårdslöshet eller olydnad i tjänsten, eller eljest förer ett oordenteligt eller straffbart levnadssätt», ägde husbonden möjlighet att »med allvarsamma föreställningar och, då de icke hjälpa, med måttlig husaga söka Inger s. 226. Kongl. Majas Nådiga Lego=Stadga För Husbönder och Tjenstehjon, 15.5.1805, Arstrycket. Kongl. Majas Nådiga Lego=Stadga för Husbönder och Tjenstehjon, SFS 1833:43.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=