90 V. Allmän bakgrund till 1868 års militära lagstiftning Utländska influenser Den europeiska militärstraffrättens historia fram till 1800-talets mitt avspeglas givetvis särskilt tydligt i de stora militärmakternas kodifikationer: Preussens 1844 och 1852, Frankrikes 1857 och Österrike-Ungerns 1855. Till dessa lagverk fogades efter hand några betydande kommentarer.* Utvecklingen karakteriserades av tre drag. För det första förblev det civila elementets ställning i krigsdomstolarna antingen svagt eller obefintligt; någon demokratisering av det militära rättegångsväsendet var ingalunda ifrågasatt. För det andra sökte lagstiftarna efter effektiva individualpreventiva metoder och fann sådana fr.a. i disciplinstraffen, vilkas tillämpning kontinuerligt ökade. För det tredje ersattes kroppsstraff mer allmänt med arreststraff i olika former och av differentierad svårighetsgrad. Av de tre stormaktskodifikationerna spelade den preussiska utan tvivel den största rollen som receptionskälla för svensk militärstraffrätt. Ffär kommer därför vissa sidor av det preussiska rättssystemet att ägnas en relativt ingående uppmärksamhet medan det franska och österrikiska förbigås. 1. Påföljder och straffarter i den preussiska militärstraffrätten För de i 1844 och 1852 års krigsartiklar- beskrivna brotten föreskrevs dödsstraff i ungefär 20 fall; av dessa 20 var ungefär hälften fakultativa med möjlighet för domstol att fälla utslag inte bara inom vida latituder utan även att välja mellan flera olika straffarter alltefter förbrytelsens beskaffenhet. De kapitala förbrytelserna avsåg alla handlingar som hotade truppens stridsduglighet i fiendens närhet: desertering och uppmaning till desertering, fanflykt, överfall, hot mot förman, uppmaning därtill eller ordervägran. Det preussiska påföljdssystemet var rikt differentierat i fråga om straffarter: 1. Todesstrafe verkställdes genom arkebusering; 2. Festungsstrafe innebar straffarbetepå fästning; 3. Baugefangenschaft var ett fästningsstraff som drabbade ur soldatståndet utstötta krigsmän; den strafflidande måste bära black omfoten; 4. Degradation’, 5. Yersetzung in die zweite Klasse des Soldatenstandes innebar bl.a. överflyttning till särskild trupp, i vilken ^ I RECUEIL général 1857, där Code de Justice militaire pour 1’armée de terre publicerats s. 381 ff., ingår även en kort processrättshistorisk framställning, von Molitor. Damianitsch 1852, 1855, 1861. Fleck 1870. Friccius. Foucher. Molinier. - Kriegs-Artikel fiir das Preussische Fleer und Verordnung iiber die Anwendung derselben und inbesondere der darin vorgeschriebenen Militairstrafen, vom 27. Juni 1844, von Frauenholz 1941 s. 207 ff. Kriegs-Artikel fiir das Preussiche Heer vom 9. Dczember 1852, von Frauenholz 1941 s. 239 ff. 1.1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=