73 tade en längre tid och framför allt vann att förseelsen som avgjord i extrajudiciell väg ej räknades dem till last vid iteration av samma brott; andra hölls däremot häktade för samma brott och räknades vid upprepad förseelse som återfallsförbrytare. Krigshovrätten föreslog därför att första resan rymning, undanhållande, dubbel legotagning, förskingring av utrustning, dryckenskap och sömn på post alltid skulle avgöras extrajudiciellt i fred förutsatt att det gällde förstagångsförseelse och den brottslige inte samtidigt begått annat brott. Högsta domstolen tillstyrkte Krigshovrättens framställning, vilken därpå gillades av Kungl. Maj:t. Leuteratlonsinstitutets betydelse var därmed höggradigt reducerat för militärstraffrättens del. 1829 utmönstrades det helt ur den svenska rätten.^ 2. Doktrinen Jämsides med de militärstraffrättsliga reformer, som direkt framtvingades genomtillkomsten av beväringsinrättnlngen, skedde inommilitärståndet en omvärdering av föreställningarna om lydnad, disciplin och befälsskap. Kontrasten mot det tidigare preusseriet är påfallande, ty själva disciplinbegreppet ändrade innebörd. I motsats till det preussiska systemets mekaniska kadaverlydnad infördes nu ett subjektivt moment i disciplinteorin så tillvida som krigslydnad ansågs behöva vila mera på förtroende och tillit till befälets kunnande och förmåga än på tvång och fruktan. Men samtidigt kunde den nya disciplinteorin införliva vissa rättsdoktriner som utkristalliserats långt före preusseriets fall. Hur denna kombination artikulerades på svensk botten kommer att visas i detta avsnitt. Den nya militärstraffrättsligadoktrinens målsättning— »att ej underlåta att anse soldaterna såsom människor» Under 1790-talet försökte ryttmästaren Ehrenfried von der Lancken i två små arbeten beskriva disciplinens innebörd: Krigskonsten syftade inte längre efter att fysiskt tillintetgöra så många fiender som möjligt utan att med skickliga trupprörelser vinna sådana taktiska fördelar att motståndaren helt enkelt utmanövrerades utan batalj; truppen måste vara strängt disciplinerad för att nå detta mål; en liten men väl disciplinerad armé kunde besegra en mångdubbelt större men illa ordnad motståndare.® Likartade tankegångar ventilerades även i ett till svenska översatt arbete av den tyske överstelöjtnanten J. Mauvillon. De exakta trupprörelserna 2.1. ® StPGenAud 11.11.1825, RA. Om institutets avskaffande, se Nelson 1953. ® von der Lancken 1795 s. 12 f.; dens. 1797 passim.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=