112 Kommittén uppdrogs arbeta samman 1798 års krigsartiklar med senare utkomna författningar, främst 1812 års cirkulär.® Kommitténs 1826 avgivna förslag till krigslag avvek därför förhållandevis ringa från krigsartiklarna. Reglerna om extrajudiciell bestraffning hade fått ett särskilt kapitel i krigslagsförslaget. Denna anordning blev förslagets främsta nyordning. Straffartsfrågan lämnades i stort sett oförändrad i förhållande till 1812 års reformer. Prygelstraffet hade därför behållits som påföljd för brott, vilka inte ansågs gå på heder och kräva den brottsliges uteslutning från vidare krigstjänst. Däremot ansågs det andra extrajudiciella kroppsstraffet, fängelse på vatten och bröd, oförenligt med krigsmannahedern." Några långtgående reformförslag av det slag Lagkommittén förutsatts åstadkomma låg således inte inom kommitténs omedelbara uppdrag. Rent praktiskt hade kommittén förmodligen heller aldrig kunnat åstadkomma ett sådant. Dess ledamöter visade sig nämligen stanna i djupaste oenighet redan vid bestämningen av de grunder, på vilka en beväringshärs straffrättsliga förhållanden borde vila. 2. Legalitetsprincipen och den militära strafflagstiftningen Kommitténs flertal (Tibell, Netzel, Lindecreutz och Schneidau) godtog i tysthet legalitetsprincipen som krigslagstiftningens grundval. Inget straff borde få följa på gärning som inte i lag betraktades som straffvärd. Inte heller borde ämbetsman under sin tjänst kunna fordra lydnad av befallning, somsaknade samband med hans formella ämbetsbefogenhet. Kommitténs minoritet (Bergenstråhle och Daevel) sökte däremot i preussisk anda göra straff- och subordinationsreglerna beroende av ett subjektivt och arbiträrt militärt rättsmedvetande. Vissa handlingar skulle enligt minoritetens mening få förklaras straffvärda om endast en militär opinion utan direkt laga stöd uttryckte önskemål härom. Kommittéminoritetens rättsuppfattning kom härigenom att strida mot de strävanden efter ökad enskild rättssäkerhet, som låg i tiden och främst uttrycktes genom Lagkommitténs önskemål omlegalitetsprincipens lagfästning. Dess rättsuppfattning var, som här närmare skall visas, nära överensstämmande med den doktrin ommilitär subordination som uttrycktes genom ehrengerichtinstitutet. Konkret tog sig denna meningsmotsättning inom kommittén uttryck i skiljaktig mening omsubordinationsskyldighetens omfattning samt krigslagstiftningens beroendeställning till allmän strafflagstiftning och allmän rättskänsla. « StPGenAud 13.6.1822, RA. ’ Kommitténs betänkande i Krigslagskommittén 1824—26, RA. Betänkandet trycktes 1828 under namnet Förslag till Krigslag för Krigsmakten till Lands och Sjös. [Bet. 1826].
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=