RB 33

143 anvisningar om extrajudiciella bestraffningar. Därmed var onekligen Livijns huvudlinje accepterad av kommittén.®® frågan var emellertid inte alls praktiskt utagerad, ty när en ny regiementskommitté 1837 tillsattes för att granska af Dalströms förslag, framhöll utredarna att tanken att föra alla extrajudiciella rättsregler till regiementet »för det närvarande åtminstone» inte vore den rätta. Betänkligheterna var uppenbart mindre principiella än praktiska. Kommitterade ansåg det helt enkelt olämpligt att införa en obsolet del av krigslagstiftningen i ett nytt reglemente; eftersom de extrajudiciella reglerna vore en del som nära sammanhängde med militärlagstiftningens judiciella sida, finge kommitterades prövning av dessa regler vänta tills de nya krigsartiklarna hunnit utfärdas.®" I oktober 1838 överlämnades som en följd av granskningsgruppens uttalande saken till krigslagsutredningens vidare handläggning.®® Någon åtgärd kom som tidigare framhållits ej att vidtas från Förstärkta krigshovrättens sida. Men Livijns grundtanke om frågans bästa lösning hade vunnit godkännande inom de kretsar, som i första hand skulle ha att föra de militärstraffrättsliga frågorna till en slutgiltig lösning. Konkret innebar detta lösningsförslag således att militärstraffrätten borde utformas efter samtidens nyaste landvinningar inom den allmänna kriminalrättens område. Problemet bestod i att finna ut strafformer varigenom effektiv disciplin skulle stå att vinna utan bruk av kroppsliga affliktionsmedel i form av prygelstraff. Livijn förespråkade därför en extremt långtgående individualprevention; förmannens uppgift blev att med disciplininstitutets hjälp övervaka underlydandes beteende och livsföring, vänja dem vid disciplinkraven samt uppfostra dem till lydnad; till skillnad mot den äldre militärstraffrätten, som ingripit med påföljd först efter brottets begående, skulle disciplinmakten förebygga brott genom att korrigera en presumtiv brottslig utveckling hos en individ redan innan den slutat i fullbordad kriminalitet; när avvikelsen från normsystemet emellertid blivit tillräckligt långtgående måste militär kriminal- eller polisrätt ingripa efter samma grunder som gällde fÖr den allmänna straff- och polisrättens del. 4. Milifärstraffrättens legalitetsproblem Som inledningsvis framgått utgick Livijn somprincip från att såväl militär som allmän kriminallagstiftning för att vinna åsyftad verkan måste bygga Tjänstgöringsreglementskommittén 1837, vol. 4, KrA. Tjänstgöringsreglementskommittén 1837, vol. 1, KrA. Enligt en anteckning i utlåtandets marginal hade ärendet överlämnats till KM(»justitiedepartementet») den 29.10.1838. 58

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=