8 omresursfördelning, avtal, miljövård, skogsproduktion, bolagsrätt, arbetarskydd, beskattning, fysisk planering osv. Han finner att det bakom dessa regler ligger skilda målsättningar och skilda uppfattningar; lagstiftarviljan är ingalunda materiellt enhetlig, reglerna motverkar ofta varandra och det sammanlagda resultatet kan bli något från lagstiftarsynpunkt helt oväntat. Det säger sig själv att Hurst inte delar den rättsvetenskapliga uppfattning, som reducerar rättens roll till att upprätthålla grundläggande ordning, lösa konflikter eller förbjuda oönskade beteenden. Rättens roll i ett socialt sammanhang är mindre formell än dynamisk; analysens betydelse ligger lika mycket i att påvisa rättens positiva, negativa eller drivande roll i samhällsutvecklingen som att klargöra dess materiella innehåll. Termen rätt (law) används av Hurst på ett sätt som avviker från traditionell rättsvetenskaps. Law används som liktydig med offentlig politik (inom skogsnäringens fält); rätten beskriver interaktionen mellan skogsnäringens utveckling och den offentliga hållningen vis-å-vis skogsnäringen. Hurst skiljer i detta sammanhang mellan å ena sidan en social process, i vilken lagar och rättsliga aktörer utgör komponenter vid sidan av många andra, och å andra sidan en politisk process, i vilken lagar och rättsliga aktörer används som instrument för att styra den sociala processen. Distinktionen är fundamental för analysen. Den sociala processen blir i Hursts framställning betydligt mer svårfattlig än den politiska. Han gör nämligen inget direkt försök att generellt definiera begreppets innebörd. Med sociala processkomponenter förstår han uppenbarligen sådana faktorer som utgör det undersökta problemkomplexets (i hans fall skogsnäringens) förutsättningar och somi sin tur, när de förändras, framkallar nya aktiviteter: befolkningsstruktur, resurser, resursdisposition, tillgänglig teknik, arbetsorganisation samt värderingar och intressen hos de agerande. Dessa sociala faktorer analyserar Hurst både ifråga ominherenta förändringar, inbördes växelspel samt förändringar i de verksamma individernas aktivitet och agerande; förändringen av och växelspelet mellan de tre faktorerna utgör Hursts beskrivning av den sociala processens innehåll. Finns ramförutsättningarna för utvecklingen i den sociala processen blir den politiska processen sekundär i förhållande till den sociala. Det är mot den sociala processens förhållanden politiken reagerar för att styra dem i önskad riktning; utöver de sociala ramarna kan politiken inte gå. Den politiska processen tar sig uttryck i beslut om statsbidrag, kreditbegränsning, beskattning, regleringar, offentliga åtaganden, information och utbildningsprojekt; den fångas med hjälp av kongresstryck, lagar, förarbeten, guvernörsskrivelser, officiella rapporter och domstolsavgöranden. Men det måste framhållas att den politiska processen långtifrån alltid är ett särskilt rationellt styrmedel. Stora samhällsgrupper kan genom censusbestämmelser
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=