Det militära rättssäkerhetsproblemets konsolidering Somframgått av föregående huvudavsnitt framträddedet extrajudiciella bestraffningssystemet i 1790-talets krigsartiklar och därefter följande lagstiftningar somden militära rättskipningens viktigaste rättsinstitut och mest utpräglade karakteristikum. I extrajudiciella former avgjordes huvudmassan av militära bestraffningsärenden. Detta innebar i sin tur att lagfarenheten endast gavs mycket reducerade möjligheter att påverka den militära rättskipningen; att de strafflidandes möjligheter att vinna rättelse var synnerligen begränsade; samt att bestraffningsberättigade befälhavare fick bestämma inte endast påföljdernas storlek inom vissa legalt givna ramar utan även vad som borde anses straffvärt, såvida handlingen inte i krigsartiklarna redan beskrivits som brottslig. Därmed låg i verkligheten fältet öppet för en mycket subjektiv och arbiträr lagtolkning och rättskipning. Avsikten med detta huvudavsnitt är att visa hur denna arbitralitet utbyggdes och förfinades genom en väl genomreflekterad doktrin tills militära förmän slutligen erhöll formell behörighet att ingripa i underlydandes hela livsföring och vandel. Huvudavsnittet disponeras så att det tidsmässigt begränsas till tiden fram till tillkomsten av 1868 års krigslagar och fördelas på sex kapitel. I kap. V tecknas en allmän rättshistorisk bakgrund med relevans för den militära rättsutvecklingen under det aktuella tidsavsnittet. Kap. VI—VII ägnas åt vissa problem sammanhängande med legalitetsprincipens tillämpning inom det militära rättsområdet. I följande kapitel utreds begreppet »paternell disciplin», som kom att bli av största betydelse för den fortsatta militära rättsutvecklingen i allmänhet och rättssäkerhetsproblemet i synnerhet. Huvudavsnittets två sista kapitel (IX, X) ägnas den straff- och processrättsliga debatt och diskussion som föregick tillkomsten av 1868 års krigslagar. En sammanfattande överblick avslutar kapitel X.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=