21 och en medveten distinktion mellan de bägge typerna av ärenden tillhör en senare tankevärld. Med krigsrätten avsågs troligen själva sessionerna men även ett mellan dessa ständigt arbetande ämbetsverk, ibland kallat krigsrättens kollegium. Senare begagnades krigskollegium synonymt med krigsrådet och krigsrätten,^" vilket 1680 föranledde en förmodligen ofrånkomlig utbrytning av kollegiets dömande funktion ur dess administrativa. 1683 organiserades den dömande avdelningen i form av en från kollegiet helt fristående generalkrigsrätt 1621 års krigsartiklar reviderades flera gånger under 1600-talet, bl.a. av Karl XI, som utfärdade särskilda krigsartiklar för armén 1683 och sjöartiklar för flottan 1685. Dessa lagstiftningar befäste regements- och förbandschefs rätt att utse och sammankalla krigsrätt, vilken fortfor att likt de allmänna underrätternas nämnd bestå av 12 personer jämte ordförande: två kaptener, två löjtnanter, två fänrikar, två fältväblar, två sergeanter och två förare. I överdomstolen biträddes de högre militära ledamöterna av en juridiskt skolad generalauditör. Åklagaruppgifterna åvilade i underrätten regementsprofossen eller väbeln, i överrätten generalgevaldlgern eller krigsfiskalen. Generalkrigsrättens domar gällde liksom tidigare som konungens egna, konungen dock förbehållen rätten att revidera.^® Den karolinska lagstiftningen förblev formellt gällande rätt till 1795, även om vissa betydande reformer naturligtvis kom att göras under denna långa tidsperiod. Av statsfinansiella besparingsskäl inskränktes generalkrigsrättens sessioner; under vissa perioder inrättades t.o.m. särskilda överrätter vid enskilda regementen;-® under den gustavianska tiden förenades generalkrigsrätten åter med krigskollegiet^^ för att under 1790-talet reorganiseras som en fristående central militäröverrätt, Krigshovrätten.-- Pommern behöll emellertid sin forna generalkrigsrätt så länge detta land var i svensk besittning.-® 1700-talets viktigaste processuella förändring avsåg otvivelaktigt krigsdomstolarnas sammansättning. 1755 offentliggjordes ett av Lagkommissionen upprättat förslag till nya krigsartiklar, som visserligen inte upphöjdes till gällande rätt men som ändå ger en demonstration av den militära rättsutvecklingens riktning: regementsrätt skulle som tidigare förordnas av förGrönfors s. 211, Steckzén 1930 s. 34 ff., 52 ff. Steckzén 1930 s. 435—474, Modéer 1974 s. 279 f. Ärstrycket och Schmedeman s. 802 ff. 1683 års krigsart.: rättegångsordn. 3, 5, 8, 9, 14, 20 §§. Instr. för generalgevaldlgern 13 §, Schmedeman s. 845, 895 ff. Den krigsrättsliga utvecklingen för flottans vidkommande följde relativt nära utvecklingen inom armén och förbigås därför i denna framställning. Arméns rätteg.regi. 28.11.1766, p. 1 och d:o 1.2.1770, p. 1. Ärstrycket. Steckzén 1934 s. 332 f., Grabe s. 222. -- KK 11.4.1797 ang. inrättandet av krigshovrätten, Ärstrycket. Modéer 1974 s. 286.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=