23 mål och tvistemål med militärpersoner som parter vid allmän domstol.“^ Karl XI var obenägen att se krigsdomstol brukad oftare än nödvändigt: mål utan samband med krigsartiklarna skulle därför enligt den kungliga uppfattningen upptas och avgöras av allmän domstol.-'’ Kompetensfrågan reglerades formellt under Karl XII:s tid men innebar knappast mer än kodifiering av praxis. Tvistemål omfast egendom avvisades från krigsdomstol. Krigsdomstol ägde emellertid rätt att avgöra lösöretvister, förutsatt att tvisteföremålet medförts inom militärt område och besittningshavaren tillhörde krigsmakten. Indelt soldats förbrytelse mot krigsartiklarna upptogs alltid av militär domstol liksom brott mot allmän lag, om brottet stod i något samband med krigsmans stånd och ämbete eller begicks inomtruppens förläggnings- eller uppehållsort. Värvade soldater lagfördes regelmässigt inför militärt forum för alla förbrytelser, eftersomdenna soldatgrupp befann sig i mer eller mindre oavbruten tjänst under värvningstiden. De betraktades i allmänhet även som betydligt mer svårdisciplinerade än indelta soldater, vilket ytterligare underströk betydelsen av effektivt krigsdomstolsarbete för att snabbt bekämpa Indisciplinära beteenden.^® Som huvudregel gällde således att först då något rörde krigsdisciplin och krigsväsendet i särskild bemärkelse, »så att gärningen får någon besynnerlig egenskap av Soldatens förhållande uti dess tjänstgörande, såsom när han stjäl på sin post, under marsch eller vakthållande av sin kamrat och så i andra flera mål», tillhörde målet krigsdomstols domvärjo.'^* Rent rumslig närhet till trupps förläggningsort kunde ställa personer under krigsrätt, även omde inte var att anse somkrigsmän, t.ex. tjänstefolk som officer medförde till garnisonsort. Under »arméns stånd» inbegreps alla fästningar och städer där trupp var förlagd.^- Inte överraskande kom efter hand även civilpersoner under arméns stånd att indragas under befälhavarnas disciplinmakt.'’'*’ När rättsutvecklingen 1798 uppsummerades i de nya krigsartiklarna dömde krigsdomstol över alla militära fel och förbrytelser i ämbete och KF 6.9.1684 ang. landshövdingars m.fl. domsmakt över officerare, Ärstryckct; Nehrman 1751 s. 46, 121 f. KBr 28.2.1695, Gahm—Persson IV s. 614 f. KF 9.12.1717 ang. forum för krigsfolkets tviste- och brottmål, Ärstr}xket. Nehrman 1751 s. 103. Stålhammar s. 304. Betecknande för den skillnad i disciplinärt avseende som ansågs råda mellan indelt och värvad trupp är följande uttalande av Karl XI. Ett visst regemente hade omorganiserats från värvat till indelt »och består av landsens infödde och de vanartiga således efter handen äro avskaffade», vilket gav anledning att vänta lättnad i krigsdomstolens arbetsbörda, KBr 28.2.1695, Gahm—Persson IV s. 615. 3» KBr 16.3.1738, Jusléen I s. 25 f. .12 9.12.1717 och 1755 års krigsart. förslag, art. 177. Stålhammar s. 306 ff. KCirk 22.11.1793, Modée XV s. 486 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=