RB 33

139 »genom en beräknad sammanverkan av kända medel och underhålles genom vana, och härigenom är det, som disciplinen bildar en övergångslänk från de materiella till de moraliska medlen för vinnande av krigets syftemål».^° Livijns ståndpunkt innebar således att han uppfattade all krigsrättskipning som disciplinerande; men kriminal- och polismakten borde endast ingripa då insubordinationen tagit sig svårare former. Disciplinmaktens uppgift var däremot att verka uppfostrande; med hjälp av disciplinära påföljder skulle lägre förmän uppfostra och utbilda soldaterna genom att omforma deras tänkesätt och värderingar, öka deras säkerhet i uppträdandet samt få deras vilja att verka med fast beslutsamhet. Tanken var således att denna på disciplinmakten stödda uppfostran skulle frambringa en själsstyrka som möjliggjorde för soldaterna att trotsa krigets fasor, ja snart sagt det omöjliga. Disciplinen uppfattade Livijn därför likt de preussiska disciplinteoretikerna som härens sammanhållande kraft; så snart den försvann gick hären sin undergång till mötes och soldaterna föll offer för nöd, fiender och elände. Men i motsats till preusseriet byggde Livijn disciplinen på en m.oralisk/psykologisk grund, som var helt oförenlig med den preussiska prygelandan.^^ Livijn uppfattade disciplinen först och främst som en vanesak och beroende på uppfostran. Från det ögonblick soldaten inträdde i krigsmakten måste han med sitt krigsmannabegrepp identifera föreställningen om krigslydnadens nödvändighet och helgd; endast genom uppfostran och vana uppkom den ofelbara krigslydnad som ibland kunde förefalla meningslös men som ändå var så viktig i krig; soldaten skulle läras att inse att en hel armés framgång kunde hänga på en enda mans uppmärksamhet, lydnad och självuppoffring. Disciplinen infördes emellertid inte i armén lika enkelt Disciplinbetänkandet. Disciplinbetänkandet. »Av den korrektionella eller disciplinära straffmakten, sådan jag här försökt framställa den, skild från den militära polis- och domarmakten, härflyta dessutom andra fördelar. För disciplinens vidmakthållande är det nödvändigt, att de fel, som begås emot lydnad och ordning avdöms och bestraffas i samma ögonblick och på samma ställe, där de begås. Sådant fordrar ej mindre begreppet om disciplin än någon gång samhällets väl; men denna skyndsamhet låter icke förena sig med de former, vari polis- och kriminallagstiftningen röra sig. Under en annan form måste för den skull denna makt framträda mindre för att straffa. De straffbestämmelser, som sålunda åläggas, äro fast hellre att anse såsom ett av lagarna åt förmannen lämnat tvångsmedel att därigenom icke allenast förskaffa lydnad åt givna befallningar och upprätthålla ordning och sedlighet, än de äro verkliga straff. De äro tuktan för fel begångna under den militära uppfostran men icke straff för brott emot lagarna. De äro väckelser till den militära ordningens iakttagande men ingalunda ett bötesmedel, varigenom rättsingrepp eller överträdelser av given lag umgällas. Det är åt de egentliga strafflagarna som man måste överlåta denna umgällelse eller avbötningsprocess, att jag så må kalla den». Disciplin är ett vilkor för Arméens brukbarhet.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=